De köper din tid – familjen får betala
Tiden är oss ständigt närvarande – fiktiv men ändå verklig. Den är begränsad men samtidigt oändlig och påverkar allt i våra liv. Vi i den arbetande klassen känner av den genom stress och prestationskrav.
Alltmer ska hinnas med under samma begränsade timmar. För att leva upp till samhällets normer ska vi arbeta som om vi varken hade partner eller familj, samtidigt ska vi vara partner och förälder som om vi inte hade något arbete.
För ingen av oss vill vara den där föräldern som lämnar först eller hämtar sist på förskolan, låter barnen vara på fritids under loven eller vara den som missar barnens fritidsaktiviteter på grund av arbete.
Allt detta är förstås en omöjlig ekvation och inget en familj med två heltidsarbetande föräldrar klarar av att leva upp till. Det gäller framför allt de föräldrar som inte kan jobba hemifrån.
En oflexibel bransch
Jag skulle vilja påstå att jag är en närvarande förälder som engagerar mig i barnens liv och alltid har gjort. Men det är verkligen en definitionsfråga.
För trots att jag blev förälder första gången för tolv år sedan har jag bara lämnat barnen på förskola och skola några enstaka gånger per år. I perioder har jag inte kunnat hämta dem alls – det har min fru fått göra.
Och i perioder har jag, beroende på var jag arbetat, inte kunnat engagera mig alls i barnens fritidsaktiviteter. Ja, jag har missat väsentliga delar av mina barns uppväxt.
Samtidigt har de ekonomiska förutsättningarna inte gett oss några andra valmöjligheter. Att på riktigt vara en närvarande förälder ingår liksom inte i normen för en byggnadsarbetare. Det som kännetecknar byggbranschen är helt enkelt inte flexibilitet. Än i dag slängs det spydiga kommentarer från arbetsledningen när någon är hemma och vabbar. Det här har naturligtvis ett pris, inte bara den uteblivna tiden med familjen utan också priset som våra respektive får betala.
Dags för strid
I vår familj har det slutat med sjukskrivning, utmattningssyndrom, antideppmedicin och deltidsarbete.
För på dagens arbetsmarknad får du hitta på individuella lösningar på kollektiva problem. På med sminket bara och fejka ett flin. För det är din arbetsförmåga som avgör ifall du är frisk eller sjuk. Målet är att vi ska infinna oss på heltid i kapitalets bruk, allt för att maximera den rikaste procentens profit.
Jag anser att ett kraftigt socialistiskt svar måste ges i denna utsugningens era.
Kortare arbetstid med bibehållen årsinkomst är en stor del av lösningen på detta stora samhällsproblem. Och du är vinnaren i denna reform.
För oavsett var i hierarkin på en byggarbetsplats du befinner dig, så säljer du din arbetskraft för att överleva. Därför är den här kampen så viktig.
Vinnaren av striden avgör vad du får göra med din tid.
Hédi Fried sa ”Vänj dig aldrig vid orättvisor”. Det gäller överallt på alla samhällets nivåer och för all framtid.
Historien upprepar sig och här står vår regering och är ryggradslös. Det som händer i Gaza är det vi lovade varandra aldrig skulle få hända igen!
