info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Brandskyddsföreningen 980×240 V38

Nekades livränta: Timmy tog sin egen fajt i rätten

Plötsligt smällde det till på jobbet. Timmy Berglund blev skadad för livet men måste kämpa för rätten till ersättning. Byggnadsarbetaren var på plats när han tog sitt fall till förvaltningsrätten.

Att föra sin egen talan i en muntlig förhandling som Timmys är ovanligt. "Det är första gången som jag känner till," säger Katarina Sandgren på Byggnads. Foto: Kristian Borg

”Jag skulle gärna komma och möta dig, men jag går helst så lite som möjligt. Jag har sån jävla värk.”

Ständig smärta genomsyrar 38-årige Timmy Berglunds liv. Det är tydligt både på telefon och när vi träffas på morgonen inför hans förhandling. Han tar stöd med kryckan, ställer sig upp med jämna mellanrum. Rättar till gördeln och kniper ihop käkarna.

Läs också Skadade 36-åringar utan pengar – Timmy var för ung, Johnny för gammal

Det är den 28 maj och några timmar kvar till mötet i förvaltningsrätten i Karlstad. Han behåller lugnet hela dagen. Är säker på sin sak.

– Nu har jag bevis på att skadan är arbetsrelaterad. Det blir svårt för Försäkringskassan att bestrida det här. Det är ett kvitto på att jag har rätt.

Efter 15 år som byggnadssnickare fick Timmy Berglund diskbråck. Arbetet på Skanska innebar många påfrestande arbetsställningar och tunga lyft. Han har bytt tusentals fönster och monterat mängder av takstolar, fasadskivor och betongpannor.

– Jag lyfte hur många ton som helst varje månad. Men ingen sjukskrev mig när problemen började.

De första symtomen kom hösten 2015. Timmy skulle sätta lister i ett höghusområde i Kristinehamn, men de långa listerna rymdes inte i hissen.

Han fick bära upp dem våning för våning i smala spiraltrappor. Arbetet innebar återkommande vridmoment av bålen. Timmy fick ont i ryggen, gick till företagsläkaren och frågade om det kunde röra sig om diskbråck.

– ”Det kan det vara”, sa företagsläkaren, ”men det spontanläker”. Jag blev uppmanad att gå tillbaka till jobbet men ta det lite lugnare.

Timmy var beslutsam inför förhandlingen: ”Jag vill lägga fram mina bevis och visa hur jag ser ut. Jag vill använda den rättigheten.”

Han jobbade på, med omväxlande kortare sjukskrivningar, i fem månader. Efter jul var det dags för en ny arbetsplats. Det var i början av februari 2016 och han skulle isolera en husgrund.

– Jag stod framåtlutad och skulle lägga ner en frigolitbit. Plötsligt vek sig benen, jag bara föll ihop.

Läkaren på vårdcentralen konstaterade ganska omgående vad det handlade om. Timmy remitterades till ortoped och i juni fick han en operation. Men han blev aldrig bra igen. Diskbråcket hade lett till en permanent skada på vänster ischiasnerv.

I dag har vården tömt ut alla möjligheter.
Timmy kommer att få leva med starka nervsmärtor i fot och ben under resten av livet. Han har fem olika smärtstillande tabletter och en inopererad pulsgenerator som ger ryggmärgsstimulering. Med en fjärrkontroll kan han reglera de elektriska impulser som blockerar smärtsignalerna.

Ändå kretsar så gott som all vaken tid kring värken. Timmy har också blivit inskriven i psykiatrin och fått en adhd-diagnos. Nu är han sjukskriven och arbetslös, sedan han blev uppsagd tidigare i år.

– De påstod att de inte kunde hitta några passande arbetsuppgifter. Det är väldigt tufft med ekonomin, säger han och tar en klunk kaffe.

”Världens bästa pappa”, står det på muggen som pryds av en bild på sonen Adam. Han var nio månader gammal när sjukdomen slog till och har aldrig sett pappa frisk. I dag är han fyra. Åttaåriga dottern Line undrade länge när ”vanliga” pappa skulle komma tillbaka.

– Jag har levt i en glaskupa, säger Timmy och tar ett djupt andetag. Det är egentligen bara för barna som jag fortfarande kämpar.

Sambon Jessica Alstermark arbetar som undersköterska i äldreomsorgen och har fått bära huvudansvaret hemma. Timmys arbetsskada har tagit hårt på familjen.

– Det är en anhörigsjukdom, säger Jessica Alstermark. Det är svårt att leva med hans smärta och ångest, han går omkring här som en osalig ande. Vi gör inget tillsammans som familj och umgås inte med andra. Line kan inte ta hem kompisar, de får komma en bra dag i stället. Men de är inte så många, de bra dagarna. Jessica börjar gråta. Hon har själv blivit sjukskriven och arbetar numera halvtid.

– Det har blivit för mycket med alla turer, helt enkelt. In och ut på sjukhus, dottern som är orolig och gråter i bilen när vi lämnar av honom.

Hur hanterar du det?

– Jag har gått i KBT för att sätta fokus på det som är positivt. Men det går inte att förstå att det här är livet man lever. Samtidigt har familjen blivit mer sammansvetsad. Barnen vill vara hemma mycket.

Efter diskbråcksoperationen var det bra ett kort tag, sedan kom smärtan tillbaka. Timmy fick morfinbehandling och utvecklade ett beroende. Den efterföljande avgiftningen var fruktansvärd. Foto: Kristian Borg

Mitt i allt kämpar Timmy för upprättelse och en bättre ekonomi. I februari 2017 inledde han den långa processen för rätten till livränta. Som för många andra blev det avslag. Försäkringskassan hänvisade till en studie där hans typ av skada ansågs kräva en manuell belastning på 2,5 ton per arbetsdag i 28 års tid. Timmy hade helt enkelt arbetat för kort tid och burit för lite.

Byggnadsarbetaren träffade Timmy efter avslaget 2017. Sedan dess har han överklagat och samlat mer bevisning. Bland annat har en ergonom vid Akademiska sjukhuset i Uppsala gjort en exponeringsbedömning utifrån Timmys arbetsliv. Belastningen av ländryggen beräknas till 9 miljoner Newtontimmar, vilket förmodligen är ”lågt räknat”. Ergonomen hänvisar till en tysk studie där en exponering på över 5 miljoner Newtontimmar innebär ”en signifikant överrisk för diskbråck”.

– Jag tror att det är det enda sättet att vinna. Det räcker inte att jag är skadad resten av livet. Det måste finnas vetenskapliga bevis, säger Timmy.

När vi nu träffar Timmy igen ett och ett halvt år senare ska han föra sin talan i en muntlig förhandling. Det är mycket ovanligt i den här typen av ärenden.

– Det är första gången som jag känner till. Det är nog många som inte vet att man har den möjligheten, säger Katarina Sandgren på Byggnads som bistår i Timmys fall.

– Jag vill lägga fram mina bevis och visa hur jag ser ut. Jag vill använda den rättigheten, säger Timmy.

I förvaltningsrätten i Karlstad redogör han sakligt för händelseförloppet och de nya utredningarna.

Domaren och de tre nämndemännen lyssnar uppmärksamt.

– Jag äter smärtstillande varje dag. Jag har utvecklat droppfot på grund av dålig cirkulation. Jag kan inte vara med i sociala sammanhang. Jag orkar inte leka med mina barn. Jag trodde att Sverige var ett tryggt land att bli sjuk i, men jag hade fel. Jag har jobbat och bidragit till välfärden och när jag väl behöver hjälp nekas jag rätten. Jag hoppas på en reform av regelverket, avslutar Timmy.

Försäkringskassan medverkar på videolänk och står fast vid sin ståndpunkt. Timmy har inte burit tillräckligt tungt under sitt arbetsliv. Det saknas ”övervägande skäl” för att bevilja livränta. Det finns ”konkurrerande faktorer” som kan ha spelat in vid sidan av arbetet. Ett ”tidssamband” räcker inte.

Statens utgifter för arbetsskadeförsäkring har mer än halverats sedan sjukförsäkringen gjordes om 2007. Antalet beviljade fall har minskat i motsvarande grad. 2007 beviljade Försäkringskassan livränta för 6 014 personer, året därpå för hälften så många. Förra året var siffran nere i 1 017 fall.

I slutet av juni kom domen: Förvaltningsrätten går på Försäkringskassans linje. Rätten hänvisar bland annat till ”begränsad medicinsk kunskap om sambandet mellan yrkesexponering och den aktuella skadan”.

– Om jag var arg och besviken innan så är jag vansinnig nu. De har inte ens tagit hänsyn till mitt underlag. Detta är en rättsskandal, säger en besviken Timmy Berglund.

Byggnads ska nu begära prövningstillstånd till kammarrätten.

arrow_forward Senaste nytt
Annons
Bluebeam 250×600 V38-39 desktop