Tid att lämna Hallandsåsen
Nedräkningen har börjat. Inne på projektkontoret Hallandsås i Förslöv står det: 228 dagar, 11 timmar, 38 minuter och 46 sekunder. På luciadagen, den 13 december, rullar de första tågen genom tunneln i Hallandsåsen. Då har det gått 23 år sedan tunnelbygget startade 1992. Nästan lika länge har tunnelarbetaren Åke Johansson arbetat på Hallandsåsen, anställd av Skanska.
– Jag har trivts väldigt bra, säger han och blickar ut genom fönstret.
Utanför har det börjat skymma och inne i boden gapar stolarna tomma. Alla arbetare har för länge sedan slutat för dagen. Sedan några månader tillbaka arbetar Åke vid norra påslaget vid Båstad, där han håller på med schaktarbeten; skyfflar bort jord och gräver för avlopp och vägar. Ett par hundra meter bort håller man på att bygga den nya järnvägsstationen i Båstad.
– Det är skönt att arbeta ovan jord, större delen av tiden har jag jobbat under jord, säger han.
Redan i början av 1900-talet väcktes drömmen om en tunnel genom Hallandsåsen. Orsaken är att åsen är brant och har många kurvor. Det enkelspår som går över det böljande landskapet på Bjärehalvön i Skåne blir därför en flaskhals för tågtrafiken.
Men åsen gav hårt motstånd när tunnelbygget satte i gång. Berget (en horst), som bildades för 70 miljoner år sedan, kan liknas vid en tvättsvamp av sten. Det är av mycket dåligt kvalitet, fullt av sprickor och innehåller stora mängder vatten.
Det var vattnet som ställde till det redan från start. Utmaningen var tätningen. Den lösning som Skanska kom fram till kommer för alltid att bli en del av svensk bygghistoria.
Under våren 1997 injekterade Åke Johansson med tätningsmedlet Rhoca Gil för första gången. Till en början var det små doser. Efter sommaren körde de i gång med högre doser.
Åke arbetade med injektering i en av de många tvärtunnlarna. Han stod uppe i en korg och tätade hålen i berget med Rhoca Gil. Rätt som det var lossnade en manschett, ett slags expanderande gummi som täckte hålet, i berget.
– Jag fick några duschar över mig. Vi hade regnkläder, men det smet väl in ändå. Efteråt fick vi hjälmar som var heltäckande, men då var det för sent. Då hade vi redan fått det i oss, säger Åke.
Då var det ännu några veckor kvar tills att svenska folket skulle få lära sig ett nytt ord: akrylamid.
Akrylamid finns i Rhoca Gil och höga halter ger nervskador hos människor. Symtomen är bland annat domningar, känselbortfall och svaghet i muskler.
Men enligt den franska tillverkaren Rhône-Poulenc var medlet ofarligt när det blandades med vatten.
– Hon som sålde medlet frågade om jag drack whisky på helgerna. Ja, det händer väl, sa jag. Då sa hon att det var farligare att dricka whisky, berättar Åke.
I slutet av september 1997 upptäckte bonden Bengt Santesson att hans kor, som druckit av vatten i Vadbäcken blivit sjuka. Rhoca Gil hade släppts ut i det avloppsvatten som gick till Vadbäcken vid mellan-påslaget. Tre kor fick avlivas på plats, de andra skickades till Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala för undersökning.
– Man får väl tacka korna för att de gav sig före oss. Ja, vete tusan om jag hade klarat några veckor till. Jag kanske hade hamnat i Uppsala som korna.
Åke fick mest Rhoca Gil i sig av alla tunnelarbetare. Hans blod innehöll 40 gånger så mycket gift som det så kallade normalvärdet. Två år efter att Rhoca Gil hade stoppats på tunneln led han av yrsel. Han lyfter upp sin högra arm och berättar att den fortfarande är försvagad.
– Jag är inte lika stark som förut, men det är inget som jag lider av. Sedan tål jag inte att arbeta med lim och kemikalier. Jag kan inte heller arbeta med oljebaserade färger. All färg innehåller lite akrylamid.
Åke Johansson är inte bitter, men några taggar sitter fortfarande kvar. Han tycker att de ansvariga cheferna kunde ha fått ett högre straff och att Byggnads kunde ha varit ett större stöd.
– Byggnads kunde i alla fall ha pratat med oss.
Under tunnelbygget har det varit flera konflikter mellan fackförbunden Byggnads och Seko om vilket avtal som skulle gälla på arbetsplatsen. När Rhoca Gil-skandalen utbröt hade Seko ansvar för tunneldrivningen, medan Byggnads hade betongjobben på broarna.
Men Åke, precis som många av tunnelarbetarna, fortsatte att tillhöra Byggnads. Bengt Sävström, som numera är pensionär, anställdes som ombudsman på Byggnads avdelning i Helsingborg 1999, efter Rhoca Gil-skandalen. Han tog då över ansvaret för tunnelbygget och tror absolut att gränstvisterna spelar roll för att tunnelarbetarna hamnade mellan stolarna.
– Ja, absolut. Det är alltid svårt vem som ska ha ansvaret och driva det. Jag tror att det har spelat stor roll. Det är alltid problematiskt på arbetsplatser när ett avtalsområde gäller, men medlemmarna tillhör något annat förbund.
LÄS MER: Max Hellström: ”Det goda med historien var att hela bygg-
industrin fick ett wake-up-call”
Efter Rhoca Gil-skandalen stoppades bygget och låg nere under flera år. 2001 beslöt riksdagen att tunneln skulle byggas färdigt. Åke, som hade arbetat 1,5 år i Göteborg och Oskarshamn, började arbeta på tunnelbygget igen med injektering. Men denna gång tätade de med lättflytande cement blandat med vatten. När han kom tillbaka var det en helt annan organisation som mötte honom.
De gamla cheferna hade bytts ut och det satsades mycket på miljön. Kontrollerna har varit stenhårda när det gällde kemikalier, något som har spridit sig till hela byggbranschen.
– Det var tur att den klockan ringde för nu är det kontroller överallt. Allt ska analyseras och alla kemikalier ska kollas upp, säger Åke.
Det är en tidsresa att åka genom tunneln. Från den första delen skrovlig bergtunnel på 1990-talet och sedan den släta ytan efter att tunnelborrmaskinen Åsa har borrat sig fram i berget. Säkerheten är rigorös och det är obligatoriskt med skyddsglasögon, overall och stövlar. Tankarna far genom huvudet och jag ryser när jag tänker på tunnelarbetarna som arbetade utan skyddsmasker och ordentliga skyddskläder. Som fick giftet på sig, in i blodet.
Vi stannar på spåret inne i det östra tunnelröret och stiger av vid en av tvärtunnlarna, evakueringsvägarna, kanske en av dem som Åke har tätat, och pratar med två signaltekniker, Lars Hallborg och Bo-Ingvar Henrysson, som håller på med banarbete. Båda är anställda av Infranord.
– Det är ett historiskt bygge. Jag var med och byggde Citytunneln i Malmö, säger Bo-Ingvar Henrysson.
Och tunnelarbetaren Åke Johansson är i allra högsta grad med om att skriva historia. I slutet av maj skiljs han ifrån Hallandsåsen, eftersom han går i pension. Det finns ett stänk av vemod i blicken när han pratar om avskedet.
– Jag kommer att sakna arbetskompisarna och den sociala biten. Men å andra sidan ska det bli skönt att lägga ner. Jag har inte arbetat här halva livet, men en del av det.