Fast grepp viktigast i vasst knivtest

De knivar som används på landets byggarbetsplatser i dag är slit- och slängvaror. När en kniv blir slö byts den ut mot en ny. Den gamla kastas inte bort utan förvandlas i stället till ett slags universalverktyg – en så kallad skitkniv. Just därför finns det nuförtiden knappt en verktygslåda med ett bryne på bygget. Än mindre en gammal klassisk roterande slipsten. På sin höjd dras knivarna mot någon betongvägg eller mot varandra i ett desperat försök att skärpa eggen på marginalen.

– Graderna försvinner i alla fall, säger snickaren Lars Wessman.

Marknaden domineras helt och hållet av två märken – Hultafors och Morakniv. De har samma ledande ställning och ställer hantverkarna inför en liknande situation som när Gösta Ekman ska välja mellan kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Om ni nu minns sketchen från Svenska Ords revy ”Lådan” 1966. Gösta Ekman velar fram och tillbaka och det gör säkert hantverkarna när de ställs inför samma kniviga situation på byggvaruhus.

Klart sämst betyg i testet fick kniven från Ferax. Testpatrullen var inte alls nöjd med att skaftet var halt och att kniven fastnade för hårt i slidan.

Kniven måste vara lätt att få upp.

– Det är väldigt irriterande om man måste använda båda händerna för att få upp kniven. Det är viktigt att kniven sitter fast i slidan men den måste ändå vara lätt att få upp, säger snickaren Ingvar Vintvärn.

En kniv som överraskade något var den från Cocraft från Clas Ohlson. Förvisso kom den näst sist i testet men den hade sina fördelar. ”En bra utmanare till de mer namnkunniga”, var Lars Wessmans omdöme.

Vinnare i knivtestet blev Morakniven Pro C. Mycket beroende på att den hade ett skönt grepp. Ett ”Moragrepp” som en av de fyra testgruppen uttryckte det.

– Kniven måste ligga bra i handen och därför är greppet viktigast, säger snickaren Micke Strandh.

Han tyckte att Morakniven Pro C hade det bästa greppet men han gillade inte bladet som han uppfattade som lite för kraftigt. I stället blev han förtjust i bladet på Morakniv Basic 511.

– En kombination av de två knivarna skulle vara en optimal kniv. Bra grepp och ett bra blad att tälja med, säger Micke Strandh.

På andra plats i testet hamnade Hultafors RFR. Kniven fick höga betyg överlag med bra grepp och skärpa i bladet. Ett minus var att den krånglade vid fastsättning av slidan i byxorna.

I övrigt ansåg testgruppen att det är viktigt att använda rätt kniv vid rätt tillfälle. Ett exempel där är Hultafors Grov som ingick i testet. En helt okej kniv tyckte testpanelen men den skulle fungera bättre om det var mer arbete av typen ”hugga och skrota” och inte som nu mest finlir med mycket köksmontering.

Ofta är livet som finkniv ganska kort.

Utvecklingen mot att knivar är en förbrukningsvara har gjort att många på bygget går omkring med två knivar. En fin-kniv för finlir. Exempelvis att forma en taklist eller skära wellpapp. Och sedan en skitkniv som används till alla övriga moment då en sliten kniv kan vara behjälplig. Den eviga frågan är då – när tar en kniv steget över från fin till skit?

–  Det är olika. Man är försiktig i början när kniven är ny, säger snickaren Ingvar Vintvärn och skrattar.

Själv uppskattar han att han i snitt hämtar ut en ny kniv varannan månad. Det innebär att han gör av med sex knivar om året. Kollegan och snickaren Torbjörn Färdigs håller med.

– Det beror på vad man ska använda kniven till men i något läge går den från att vara finkniv till en skitkniv. Det bara blir så och ofta är livet som finkniv ganska kort.

SÅ GJORDE VI

Testgruppen, fyra snickare, provade knivarna under det vanliga arbetet under en vecka. Sedan satte de betyg och skrev ner kommentaren. Slutbetyget sätts av redaktionen som väger ihop alla synpunkter, kommentarer och betyg. Priset som betalats för knivarna är per styck.