Styra från marken eller från hytten?

Kranföraren Ulf Ryding, 55, dog den 22 mars i år efter att ha fått ett parti väggelement över sig när han gick med radiostyrning och hade lossat last. Hans död på en arbetsplats i Kallhäll, norr om Stockholm, har väckt stor upprördhet bland många kollegor. Den har också lett till en uppblossande diskussion om de krav som ställs på kranförarna om hur de ska köra.
– Problemet är att vissa förare inte ens får chansen att välja om de ska gå med radiostyrning eller sitta i hytten. Genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och beställaren tvingas de till radiostyrning oavsett om det passar eller inte. Det är helt förkastligt och livsfarligt att sälja ut kranförarens egen bedömning, säger Ann-Louise Nilsson, kranförare som i många år företrätt yrkeskåren i Byggnads.

Utfackningsväggarna välte

Ulf Ryding hade ställt ner ett parti med utfackningsväggar, förpackade i ett stöd. Fyra lyftstroppar var fästade i stödet och han skulle lossa dem för att frigöra kranen. Men bara två stroppar var lossade när han lyfte kranarmen. Därför välte hela partiet över honom och han skadades så illa att han senare avled. Arbetsmiljöverket anser att olyckan berodde på den mänskliga faktorn och utreder inte vidare. Verket grundar sig på de båda inblandade företagens egna utredningar.
Men Ann-Louise Nilsson vill sätta in den i ett större sammanhang.
– Som jag ser det var dödsolyckan helt onödig. Han hade levt idag om han suttit i hytten eller haft hjälp med kopplingen av lasten, säger hon.
Efter dödsolyckan har ett flertal kranförare hört av sig till henne. De varnar för en utveckling där radiostyrning ökar allt mer och anser att det ytterst måste vara förarna som avgör vilket körsätt man ska ha.

Företagen vill ha mer radiostyrning

Byggnadsarbetaren har intervjuat ett dussin förare med erfarenhet av olika företag. De ger samma bild av att kraven på att köra med radiostyrning ökar. Som ledande för denna utveckling utpekas Flens byggmaskiner AB, företaget där Ulf Ryding var anställd. Där är grundregeln radiostyrning och företaget använder sig dessutom delvis av kranar utan monterade hytter.
– Att som Flens ha kranar utan hytt borde vara helt förbjudet. Då finns ju ingen valmöjlighet alls, säger Ann-Louise Nilsson.
– I botten handlar det om pengar. Affärsidén är att använda kranförarna som en extraresurs, han springer och hjälper till och kopplar ofta själv och på så sätt sparar man in en gubbe.
Flens Byggmaskiner AB har ett långvarigt samarbete med JM, på vars arbetsplats dödsolyckan inträffade. Även kranförare från andra företag vittnar om att det är ett krav på många av JM:s arbetsplats-er att köra radiostyrt. En kranförare som vill vara anonym berättar:
– Det var vinter och kallt och jag stod på backen och frös och det är ju en säkerhetsrisk. Till slut struntade jag i kraven och gick och satte mig i hytten. Då försökte platsledningen på JM byta ut mig. De ville ha en gubbe med låda istället.

Kranförararna oroliga

Kranförarna säger att detta arbetssätt spritt sig alltmer även hos andra kranuthyrare och beställare. Något som väcker stor oro.
Det finns avtal mellan uthyrare och beställare som reglerar vad förarna ska göra. Bland annat mellan Flens byggmaskiner AB och JM, där det står att när kranen saknar full sysselsättning kan föraren hjälpa till med andra arbetsuppgifter. Det innebär i praktiken radiostyrning, menar flera av de kranförare Byggnadsarbetaren har pratat med.
Vid Hamngatan i Stockholm sprakar det till i kranföraren Mikael Reinels komradio. ”Nu kommer det jävligt mycket folk. Du får vänta lite, Micke”. En liten stund senare styr han den ett ton tunga lasten med millimeterprecision, upp i kulturbyggnaden. Det är en av Stockholms mest extrema miljöer med massor av folk och trafik, och ställer enorma krav på föraren.
– Det är som för en pilot som ska landa. Jag måste vara helkoncentrerad på det jag ska göra. Annars kan någon dö, säger han.

Olyckorna kan bli fler varnar facklig förtroendeman

Mikael Reinel är facklig förtroendeman och anställd på Edins kranar. På den här arbetsplatsen får han själv ytterst avgöra om han ska köra eller sitta i hytten, även om platschefen haft önskemål om att han helst ska gå bredvid. Men på andra byggen har han haft tvingande krav om radiostyrning. Han reagerar mot sättet att låsa fast föraren.
För honom är det självklart att kranföraren själv ska avgöra om han eller hon ska köra med radiostyrning eller från hytt.
– Får inte kranförarna avgöra det ökar olycks-risken. Jag hävdar ofta att jag har det största ansvaret på hela bygget, säger han.
När det bäst lämpar sig att köra från hytt eller med radiostyrning varierar och kan ändra sig över tid på bygget. När man sitter i hytten får man en bättre överblick och känner också kranens rörelser. Det är också bättre att sitta i hytten på vintern.
– När man blir stelfrusen kör man sämre, säger Mikael Reinel. Att gå på sidan ger bättre närkontakt och är en fördel till exempel när man lossar last.
Mikael Reinel är emot att den som kör på marken också själv ska koppla och lossa lasten. En risk är att man kommer åt spakar när man böjer sig ner, en annan att man kan missa något.
– Det är verkligen farligt. Man ska alltid vara minst två. Fyra ögon ser mer än två.