info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Byggnadsarbetaren 980×240 v43

Olyckan ändrade allt: "Barnen har motiverat mig till att leva"

Jag frågar mig hela tiden: Varför hände det? Han är montör och skadades svårt i olyckan i Hjorthagen 2014 där två av hans arbetskamrater dog.

Olyckan i Hjorthagen 2014 förändrade i ett slag allt. Vi talar i telefon med montören som är bosatt i centrala Polen och vill vara anonym. Fortfarande lider han svårt av både skadorna och minnena.
– Det har inte varit lätt men barnen har motiverat mig att leva och fortsätta göra mitt bästa. Det som hände har inneburit väldigt stora förändringar i mitt liv, säger han.

Olyckan skedde vid byggandet av kraftvärmeverket i Hjorthagen, Stockholm. En tung byggdel med utrustning föll ner och träffade en plattform där hans arbetskamrater och vänner, de två montörerna Robert och Ariel, jobbade. Båda omkom. Han själv befann sig på marken i närheten av arbetsplattformen för att övervaka lyftarbetet på plats.
– Plötsligt hörde jag ett starkt oväsen. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. I efterhand har mina arbetskamrater berättat att jag försökte springa bort från ljudet. Men jag ramlade och byggdelar och utrustning föll över mig och tryckte mig till marken.

Jag blev helt sönderslagen. Det är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja

Hur illa skadad blev du?
– Jag blev helt sönderslagen. Det är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja. Jag hade flera allvarliga skador på huvudet, bland annat både yttre och inre blödningar. Ryggen var skadad på två ställen, flera revben brutna, mjälten måste tas bort. Bäckenet var brutet på båda sidor, benen har fått ett flertal brott och måste stärkas med metallförstärkningar. Och detta är ändå bara början.

Han vaknade upp på Karolinska sjukhuset efter fyra dagar då han varit nersövd. Då fanns hans fru redan där och vakade.
– Men till en början dolde både chefer och arbetskamrater att mina jobbarkompisar dött. De ville väl vänta tills jag blev starkare.

Det var en chock när han fick veta att hans vänner var döda. Han kände dem väl, de jobbade tillsammans och han var anställd på samma företag, Remak-Krak, som en av dem.

Alla tre var erfarna yrkesmän.

Vad tänker du om att detta kunde hända?
– Min enda fråga är: Varför hände det? Jag har jobbat i många år och det har aldrig hänt något liknande. Hur kunde det ske en så fruktansvärd olycka på företaget och den här arbetsplatsen? Det var en mycket svår tid och nu när jag berättar kommer minnena tillbaka och det är väldigt jobbigt.

Efter olyckan var hans familj, fru och två barn, då ett och fyra år gamla, med honom hela tiden i Sverige. Hans svåger och andra arbetskamrater fick ledigt för att skjutsa honom till olika behandlingar.

Han har haft tid att tänka på hur olyckan kunde ske. Flera olika röster har vittnat om ett bygge som var mycket jäktigt och stressigt, att det var en ständig press.
– Det första man kan säga är att två personer är döda och en är mycket svårt skadad. Om ansvariga agerat på ett annat sätt och materialet varit som det skulle, så hade det aldrig hänt, säger han.

Utredningar har visat att temporära balkar som bar upp byggdelen gav vika. Vid olyckan vek sig balkarna och byggmodulen föll, tillsammans med utrustning.

Han försöker få pengarna att räcka för sig och sin familj. Också ekonomiskt har det varit mycket svåra år. Hans arbetsgivare hade inga svenska kollektivavtal och han konstaterar att företaget, som idag är i konkurs, inte hade en tillräcklig försäkring för att ge trygghet åt familjerna. Han försöker få ut ersättning men vet inte om det lyckas.

Han kommer aldrig mer att kunna återvända till sitt gamla yrke, ett jobb han trivdes med. Idag jobbar han som yrkeschaufför men har ett anpassat arbete som inte är tungt.

Han hade en statlig grundförsäkring men säger att han bara fått ut småsummor. Efter olyckan fick han en förtidspension men den drogs in efter cirka fem år när han jobbade extra som chaufför, för att kunna försörja sin familj. Nu går han via domstolen och försöker stämma det statliga försäkringsbolaget.

Före olyckan kunde jag lyfta berg, nu kan jag bara sitta på rumpan

Parallellt pågår en rättsprocess i Polen i Krakow i skuldfrågan mot hans förre arbetsgivare. Han har själv vittnat om sina erfarenheter.
– Jag mår jättedåligt av att rättsprocessen pågått så länge utan att något blivit klart. Det river upp minnena.  En person är åtalad men det är inte bara en person som är ansvarig utan ett helt företag, en hel ledning.

Från början utreddes olyckan både i Sverige och Polen men överfördes helt till Polen. Han väntar nu på att det ska bli ett avslut. Han vill gå vidare med sitt liv. 
– Före olyckan kunde jag lyfta berg, nu kan jag bara sitta på rumpan. Det som hände har drabbat mig och min familj fruktansvärt hårt. Det har inneburit stora försämringar i mitt liv. Det är inte så viktigt att någon blir dömd. Det viktiga är att ta reda på vem som är skyldig och vad som hänt, vad som gick fel.

Innan vi avslutar samtalet vill han lägga till en sak. Han säger att han är tacksam för hjälpen han fick i Sverige.
– Jag är tacksam för läkarna och sjukvårdspersonalen som tog mig tillbaka till livet och för dem som bryr sig om det som hände oss.

Annons
EHRAB 250×600 v43c
EHRAB 250×600 v43b
EHRAB 250×600 v43a

Du läser: Olyckan ändrade allt: "Barnen har motiverat mig till att leva"