Mer klarhet efterlystes i Hallandsåsrättegång

Gärningsbeskrivningen har före rättegången gett upphov till mycket diskussion mellan Skanska och åklagarna och kom även upp under den tredje rättegångsdagen, på torsdagen.
– Vi har velat ha en tydligare precisering av på vilka punkter åklagaren anser att brott har begåtts, exakt vad som gjorts fel och när. Detta har vi begärt i ett års tid, säger Bo Linander försvarare i arbetsmiljödelen.
– Det är viktigt att vi får ett förtydligande för att min klient ska kunna försvara sig.
Liknande preciseringar efterlyser Skanska också i andra delar av åtalen.
Åklagaren Anders B Svensson tillbakavisar kritiken. Skanska lät sina anställda arbeta utan tillräcklig skyddsutrustning med ett farligt material och de skadades.
– Verkligheten visar att internkontrollen inte fungerat, anser han.
Åtalet om arbetsmiljöbrott grundar sig på bestämmelserna i arbetsmiljölagen och dess föreskrifter, i huvudsak föreskriften om internkontroll. Enligt dessa ska arbetsgivaren bland annat fortlöpande undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet, ta reda på om arbetstagarnas kunskaper om arbetet och dess risker är tillräckliga för att uppfylla arbetsmiljökraven. Vidare är et arbetsgivarens sak att se till att arbetstagarna får de här kunskaperna.
Anders B Svensson tycker att åklagarna lagt fram de fakta som fordras för ett arbetsmiljöåtal. Arbetsmiljölagstiftningen har lite vidare ramar, menar han, bristerna i internkontroll har ingått i en fortlöpande process som slutade i allvarliga skador på människor och miljö. Men åklagarna har i sin beskrivningen också tagit upp felaktigheterna, som till exempel att varuinformationsbladens instruktioner om skydd inte följts. Han hänvisade också till att Skanska begärt hjälp av tingsrätten för att få en ytterligare precisering, men att tingsrätten gått på åklagarnas linje. Men de lovade att återkomma med exempel på rättsfall i ärendet.
Den tredje rättegångsdagen bestod av en genomgång av den skriftliga bevisningen. Skanska ville visa de omfattande planer som fanns för arbetsmiljö-och miljö, påminna om att banverket var ansvarigt för beslutet om Rhoca Gil-användningen, vidare påminna om hur man blivit vilseledd om tätningsmedlet av tillverkaren. Åklagarna vill bevisa att det fanns många fina planer men att de inte fungerade som det var tänkt i praktiken.