Arbetare larmar från NCC-bygget: ”Ökänt i hela stan”

Byggarbetsplatsen är ”Kvarteret Johanna” i centrala Göteborg, ett stenkast från Centralstationen. Här bygger NCC sedan 2022 lyxiga verksamhetslokaler med takrestaurang, gym och kontor åt fastighetsbolaget Hufvudstaden. Men det som skulle vara ett av NCC:s prestigeprojekt i Göteborg har utvecklats till något helt annat enligt flera arbetare och skyddsombud som Byggnadsarbetaren talat med.

– Det här bygget är det sämsta jag någonsin varit på. Det är ökänt i hela Göteborg. Egentligen i hela väst. Du kan säga till en rörmokare i Varberg att du jobbar på ”Kvarteret Johanna” och du får svaret ”shit, stackare”. Alla vet direkt vad det är, säger Unni Allansson, snickare och lagbas på NCC.

Personer som jobbar – eller har jobbat – på bygget pekar ut flera brister.

Bland annat:

• Projektet ska ha varit dåligt planerat från start. Kostnaderna ska ha dragit iväg och för att hålla tidplanen ska säkerhetsarbetet ha blivit åsidosatt.
• Arbetare ska ha beordrats att jobba snabbt och då tvingats utsätta sig för fallrisker. När farliga moment har försökt stoppas ska arbetsledningen ha svarat att ”det finns inte tid för skyddstopp, vi måste komma framåt”.
• Men värst av allt: dammet. Det ska bara finnas ett fåtal dammfällor på den 44 000 kvadratmeter stora byggarbetsplatsen. Maskiner används utan dammsugare och städningen sägs vara mycket bristfällig.

– Det har mer eller mindre varit kaos hela tiden. Visst, det har skett några skyddsstopp och liknande då NCC lovat förbättringar, men de höll sällan länge och blev snabbt katastrof igen. Vi har bråkat om arbetsmiljön i över två år, men det har bara blivit sämre, säger Unni Allansson.

För att få bort dammet används helt vanliga sopkvastar. Men de gör bara att farligt kvartsdamm dras upp från marken och skjuts ut i luften.

– De sa att de skulle ta hit städare för att ta bort dammet. Men de köpte in kvastar som man sopar grus med på vintern. Dammet bara yr. Jag har plockat bort alla sopkvastarna, men det köps in nya igen, säger en annan person på arbetsplatsen, som vill vara anonym.

”Alla som jobbar här kommer dö i förtid”

Enligt uppgift jobbar vissa med skyddsmask, andra inte. Utan skydd riskerar arbetare att få stendammslunga, lungcancer eller kronisk obstruktiv lungsjukdom, kol, av kvartsdammet.

– Vi står här och andas en massa kvarts. Folk kapar sten utan dammsugare, där jag jobbar nu slipar de betongpelare och det flyger damm sex våningar upp. Alla som jobbar här kommer dö i förtid. Det här är det värsta bygget jag någonsin varit på. NCC skiter i det helt, säger personen som vill vara anonym.

Det ska också hänt att yrkesarbetare tvingats använda ställningar utan ordentliga fallskydd. När fallriskerna påtalades ska de fått svaret att ”ni kan väl klättra”.

– Man undrar vad det här är för något. Vi är i Sverige år 2025, men det känns som vi har gått bakåt i tiden. Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet. Man är helt slut, både i kroppen och i hjärnan. Det är påfrestande att gå runt med mask hela dagen, säger samma person.

Bygga upp för att sedan riva

Vidare menar Unni Allansson, snickaren och lagbasen, att det inte fanns några färdiga ritningar när bygget startade.

– Det har varit mer eller mindre standard att vi har byggt färdigt ett moment, som vi sedan varit tvungna att riva och göra om. Det har handlat om att väggarna haft helt fel dimensioner, väggar som sitter på fel plats. Att man stängt igen väggar där allt inte funnits med så man tvingats öppna igen och saker i den stilen. Alla snickare här har antagligen varit med om att man måste göra samma moment två gånger. Och när pengarna tog slut och stressen ökade var det säkerhetsarbetet som drabbades först, säger Unni Allansson.

NCC: ”Känner inte till brister”

Men beställaren säger sig inte känna igen något av denna kritik. Tvärt om har Hufvudstaden aldrig hört talats om några felaktigheter, skriver de i ett mejlsvar: ”Det är allvarligt om någon upplever brister i NCC:s arbetsmiljö, men det är inget som vi fått några indikationer på. Vi har genom hela byggprojektet haft ett nära samarbete med NCC och följer noga upp resultaten från det löpande systematiska arbetsmiljöarbetet.”

Byggnadsarbetaren har varit i kontakt med NCC:s Bas U i projektet, som inte vill svara på några frågor utan hänvisar till pressavdelningen, som i en kommentar skriver:

”Vi har varit i kontakt med projektledningen som inte alls känner igen bilden av brister i arbetsmiljön […] Vi har inte funnit några belägg för problematik med damm”

Byggnadsarbetaren har vid ett flertal gånger bett NCC om en intervju med platsledningen men fått nej lika många gånger.

”Som att prata med en betongvägg”

Någon som vill berätta är däremot Tobias Eriksson. Han jobbar inte längre på NCC men var anställd träarbetare på företaget när kvarteret Johanna började byggas.

– Det här projektet har varit katastrofalt dåligt från start. Jag var skyddsombud och skrev tidigt en 3:4:a, en skrivelse till NCC och påtalade de här problemen. Jag försökte verkligen påverka och visade gång på gång upp vad vi hade kommit överens om. Men det var som att prata med en betongvägg, säger han och fortsätter:

– NCC har skapat en jättefin pappersprodukt med arbetsmiljöregler och säkerhetsrutiner, men ingenting kontrolleras i praktiken. Jag tog upp problem på varenda skyddsrond som jag medverkade på, men det hände ingenting.

Byggnads: ”Förvånad över hur det såg ut”

Även Oscar Rolfsman, regionalt skyddsombud på Byggnads väst, blir överraskad att NCC svarar att de inte hittat ”några belägg för problematik med damm”. Han besökte nyligen byggarbetsplatsen efter att ha fått tips om att allt inte stod rätt till.

– Jag blev riktigt förvånad när jag såg hur det såg ut. Det är Bas-U, NCC i detta fallet, som ska kontrollera att allt det här sköts. Och det har inte gjorts över huvud taget i praktiken, trots att det har larmats. De har också haft mycket tjänstemän på plats, så de borde verkligen ha sett hur dålig arbetsmiljön har varit, säger han.

Vad händer framöver?

– Byggnads västs hållning är vi ska stötta de lokala skyddsombuden på arbetsplatsen. Nästa steg är att vi RSO:er ska stötta och vara behjälpliga i att skriva en så kallad ”3:4-a”, en skrivelse tillsammans med NCC, så att vi får till en överenskommelse om vad som ska gälla och att det är NCC som har ansvaret. Och följs det inte blir det ett avtalsbrott som kan sluta med att vi kräver skadestånd.

Lagbasen Unni Allansson är nedstämd när hon tänker på sin arbetsplast.

– Ingen vill egentligen vara här. Det är en otrolig deppig och uppgiven stämning.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde