Kvällsöppet ska locka medlemmar från Baltikum och Polen
– Det är nyttigt för våra lokala ombudsmän att se hur det är där. Och det är nyttigt för deras lokala ombudsmän att se hur vi har det i Norge – var deras landsmän hamnar någonstans. Därför åker vi dit och därför bjuder vi hit dem, berättade Kjell Skjærvø , Fellesforbundet, på årsmötet för NBTF, Nordiska bygg- och träfederationen, som hölls i Helsingfors 7-8 november.
Byggnadsarbetaren har tidigare beskrivit i flera reportage om hur byggfacken i våra nordiska grannländer handskas med den ökade arbetskraftsinvandringen (se nr 2,3 och 4/2006). När NBTF höll årsmöte blev det tydligare att arbetssättet skiljer sig mellan länderna men att alla verkar ha hittat sätt som fungerar hyggligt.
I Norge arbetar de utifrån devisen att de inte kan lita på några kontrakt eller skrivna papper, utan endast på vad den enskilde arbetaren själv uppger att han eller hon har för anställningsvillkor och lön. Därför har de satsat på att anställa människor som talar polska, estniska, lettiska eller litauiska och de bedriver ”ett omfattande värvningsarbete särskilt bland polacker”.
Fellesforbundet räknar med att mellan fem och tio procent av byggnadsarbetarna är polacker eller balter. Man har knutit tolkar till varje avdelning och avdelningarna har också kvällsöppet en gång i månaden för att kunna träffa utländska arbetare som inte vill, törs eller kan söka upp facket på arbetstid.
Byggavtalet är allmängiltigförklarat i flera län i Norge, vilket betyder att det gäller som lagstadgad minimilön.
– Men nio av tio polska byggnadsarbetare är inte anställda i Norge utan av företag registrerade i Polen, England eller till och med Seychellerna. Det gör det svårare för oss, säger Kjell Skjærvø.
På Island finns just nu två stora byggen som har en omfattande del gästarbetare. I Kárahnjúkar, utanför byn Reyðarfjörður bygger amerikanska Alcoa ett aluminiumverk och i Fjarðaál byggs ett kraftverk, med italienska Impreglio som huvudentreprenör.
Samhället Reyðarfjörður, som normalt har 700 invånare har nu utökats med 1 600 utländska arbetare. I Fjarðaál arbetar runt 2 000 polacker.
Fackförbundet SGS satsar på information och broschyrer på flera språk.
– Vi informerar inte bara om facket utan om andra saker som kan vara bra att veta i det isländska samhället. Och vi ordnar kurser i engelska för gästarbetarna, så att det ska bli lättare för dem som en gång kommit hit att få stanna kvar. Om de kan engelska är det lättare att kommunicera med islänningarna och man blir en del av samhället, säger Sverrir Albertsson på SGS.
För att kunna arbeta för de polska byggnadsarbetarna i Fjarðaál ordnar de arbetsplatsträffar, fyra gånger under vintern. Det finns ett fackkontor på arbetsplatsen. Det finns polska fackombud, en tolktjänst och utbildningsmaterial på polska.
– Det är viktigt att vi får med gästarbetarna i fackföreningarna. ”Facket utan gränser” är ett bra motto: alla ska vara välkomna.
Det har fungerat förhållandevis bra med de polska gästarbetarna, men lite sämre med de kineser som arbetar på kraftverksbygget i Kárahnjúkar.
– Det har varit svårare att få med kineserna. Även om de har dumpade isländska löner tjänar de mer än tolv gånger så mycket som hemma. De tar inga chanser. De kontaktar inte facket om de inte får för arbetsgivaren. Vi har träffat dem flera gånger med tolkhjälp för att förhöra oss om deras problem och hur vi kan hjälpa dem. De hade problem med sin italienske chef, men vad vi vet får de ut rätt lön.
Även i Finland är många utländska arbetare anställda i företag som är registrerade i annat land. I Finland rör det sig mest om Ryssland, Baltikum och Polen. Där har facket upptäckt att många företag drivs av finländare som har näringsförbud i Finland, men som helt enkelt startat företag i ett grannland för att fortsätta på den finska marknaden.
– Vi har fått en bra relation med massmedierna. De ligger på oss och vill ha nyheter hela tiden och vi bjuder in dem när vi ska på arbetsplatsbesök, så att de får se hur det verkligen är, berättar Esko Auvinen, på fackföreningen Rakennusliitto.
– Och om vi träffar på ett företag som inte har kollektivavtal, då kontaktar vi arbetsgivareorganisationen så får de lösa problemet. Bedriver man arbete i Finland ska man ha kollektivavtal.