Kongressen: inga röster mot ackord
Redan före kongressen har byggarbetsgivare, politiker och andra fackliga organisationer reagerat på skrivningar i Byggnads rapport om löner. Fasthållandet vid ackord som huvudlöneform gör byggandet dyrare, enligt Sveriges Byggindustrier. Och målsättningen att öka lönegapet till industriarbetarna till 25 procent, den skillnad som fanns 1990, har kritiserats av Metall, LO-ekonomer, politiska kommentatorer och arbetsgivare.
Trots kritiken utifrån blev det ingen diskussion på kongressen. De ombud som gick upp i talarstolen använde tiden till att berömma rapporten. De förslag som kom handlade mer om att stärka försvaret för ackorden och att intensifiera arbetet med att höja bygglönerna.
Stämningen i lönefrågan hade trissats upp under dagen. Pär Thörnblom, betonglagbas på ett Peabbygge i Stockholm, hade redan på förmiddagen berättat om att han och hans knappt 60 arbetskamrater får stupstockslön från den 1 juli sedan centrala förhandlingar om försök med rakt ackord strandat. Kongressen tog ett uttalande till stöd för laget.
När det senare blev dags för lönedebatt skärpte ombuden besluten om försvar för ackorden.
Olika former av prestationslöner med bonusinslag blir allt vanligare. Men nu ska Byggnads bli mer vaksamma mot system som innehåller bonus på faktorer som inte kan påverkas på arbetsplatsen och mot system som är svåra att överblicka. Kjell Nilsson, på Byggnads i Malmö, talade för det förslaget.
– I Malmö håller vi fortfarande på och tvistar om olika bonussystem på Bo 01 där arbetena var klara för över ett år sedan. Tre avstämningar är på väg till skiljenämnd och en är på väg till central förhandling, berättade han.
Beslutet att styra bonussystemen mer mot prestations- och kvalitetsfaktorer på arbetsplatserna var ett av många där enigheten bland kongressombuden var total. Andra beslut i lönefrågan blev bland annat att de mindre yreksgruppernas löner och lönerna i de mindra företagen ska få en mer planerad lönebevakning och ett starkare stöd från avdelningarna.
Byggnads ska driva på politikerna för att ge den enskilde mer inflytande över förläggningen av semestern. Det kravet fick ombudens stöd trots att förbundsstyrelsen ville ha en mildare linje.