Kistaolyckan: Misstag att balken tillverkades
Större delen av fredagen och en bit av måndagen förhördes den ansvariga konstruktör som åtalats i den pågående rättegången om dödsolyckan vid raset i Kista.
Då kunde man följa hur det felaktiga måttet gått igenom hela ritnings- och konstruktionsprocessen, innan balken hamnade i tillverkning och på byggarbetsplatsen.
-Den skulle aldrig tillverkas, sa konstruktören under den pågående rättegången i Solna tingsrätt.
Livet på balken blev sju millimeter istället för 25, som det var i ursprungliga underlaget till byggkonsultföretaget. När betongplattor lades på balken blev resultatet förödande. I raset dödades montören Arbnor Dacic. En montör och en bilist skadades allvarligt.
Konstruktören berättade att siffran sju bara var ett preliminärt värde som lagts in i systemet för att komma vidare med arbete och planering. Den korrekta dimensioneringen skulle göras senare. Att den inte gjordes direkt berodde, enligt henne, på att det var mycket oklarheter på intilliggande delar. Hon sa att det var ovanligt stressigt i projektet och många oklarheter.
Konstruktören på Cremona sa också att den ritning, som tillverkaren uppfattat som tillverkningsritning, inte var daterad och därför bara var arbetsmaterial. Detta menar hon, borde beställaren Ruukki upptäckt.
– De borde reagerat i produktionen på att den var oproportionerlig och de borde även ha reagerat vid montage, säger hon.
Men åklagaren Leif H Johansson anser att hon gjort sig skyldig till grovt arbetsmiljöbrott, innefattande vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Han bygger det på att hon varit ytterst ansvarig för att måttet på balken ändrats och att uppgifter som gått iväg inte kontrollerats tillräckligt. Den felaktiga siffran har funnits på flera handlingar som sänts till totalentreprenören och tillverkaren av stommen, finska Rautaruukki och dess dotterbolag Ruukki i Sverige som ansvarade för monteringen. En stor del av tiden under förhöret har ägnats åt att reda ut frågetecken runt olika handlingar och olika former av kontroller i projektet.
Men medan Cremonas företrädare tycker att Ruukki borde reagerat, menar Ruukkis representanter att felen begåtts av Cremona. Att de förväntade sig att allt material var kontrollerat enligt konstens alla regler, vilket Cremona åtagit sig gentemot Ruukki.
Även en delägare och avdelningschef på Cremona står åtalad för arbetsmiljöbrott. Han nekar till att han var ansvarig för att göra oberoende kontroller av beräkningarna rörande balken. Han anser inte att han eller företaget har gjort något fel.
Olyckan i Kista hände den 15 juli 2008. Sammanlagt är fyra personer åtalade efter rasolyckan.
En tredje åtalad person förhördes under måndagen. Det var den arbetsledare på Ruukki som åtalats för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Åklagaren menar att han gjort sig skyldig till detta genom att inte ha upptäckt konstruktionsfel på balken och genom att tillåta att montörerna arbetade på åtta meters höjd utan fallskydd.
Arbetsledaren hade tillfälligt tagit över som arbetsledare och berättade att han inte reagerat över balkens utseende.
– Jag ifrågasatte inte att den skulle hålla, sa han. För honom var det självklart att den var kontrollerad i flera led.
Åklagaren hävdar att han varnats om att balken var fel. Den omkomne Arbnor Dacis hustru berättade i rätten under förra veckan om ett telefonsamtal med sin man. Han sa till henne att han försökt slå larm till arbetsledaren och han hade blivit så upprörd när han inte fick respons att han var på väg att åka hem.
Arbetsledaren förnekade i rätten att ett sådant bråk ägt rum. Han sa att de haft en diskussion, men inte om balken.
Det fanns livlinor och säkerhetsselar på arbetsplatsen och de hade använts tidigare under olycksdagen. Men montörerna tog av dem när de inte gick att fästa in längre. Arbetsledaren hävdade att de inte hade hjälpt vid raset, eftersom de i så fall måst fästas i bjälklaget, som sedan rasade. Under förhöret framkom dock att det finns alternativ till att fästa in sig även i slutskedet. Men i projektet och på olycksdagen fanns inget sådant ordnat till arbetarna.