Han har kletigaste jobbet 60 meter upp i luften

Det är många som inte vill ta i tjära, de tycker att den luktar, klibbar och är väldigt äcklig”. Orden kommer från Johan Byh från Gotland. Själv har han ingenting emot att arbeta med skogens svarta guld. Under 28 år som tjärstrykare har han lagt sin hand på många gotländska kyrkor och välsignat tak efter tak. Den här dagen är inget undantag då kyrkan i Lokrume socken några mil nordost om Visby ska få lite tjärlek. Alla tak på kyrkan ska strykas en gång – torn, långhus och sakristian.

Det här med att lägga tjära på träytor är inget nytt. Syftet är att skydda träet mot skador från väder och vind. I Sverige tillverkade och använde vikingarna tjära. Den äldsta tjärgropen som hittats ligger i Uppland och är från 700-talet. Ett antal hundra år senare, under Sveriges stormaktstid, var vi världens största exportör av tjära. Men med tiden tog Ryssland och kolonierna i Nordamerika över. I dag finns det ingen industriell tillverkning att tala om i Sverige. I stället importeras tjära från Kina och Östeuropa.

– Den kommer på fat, 200-liters från Serbien, säger Johan Byh.

Han pratar om tjäran som ska användas på Lokrume kyrka, ett typiskt jobb för Johan. Varje sommar brukar han hinna med ett tiotal kyrkor runt om på ön och något enstaka jobb på fastlandet. Lite beroende på vädret och hur många projekt den egna firman Byhens Bygg och Tjärstrykning lyckas räkna hem. För det mesta har han en anställd, men ibland när det är arbetstoppar kan de vara fler.

Arbetet med att lägga på tjäran är egentligen inte svårt, men det är tungt och det krävs en hel del år i yrket för att lära sig förstå tjäran. Det är en naturprodukt som mer eller mindre lever sitt eget liv.

– Ingen tjära är någon annan lik. Det kan vara stor skillnad mellan faten. Färgen skiftar från ljusbrun till mörkbrun och ibland nästan svart. Konsistensen och hur tjäran reagerar på olika saker kan variera, berättar Johan.

En avgörande faktor vid tjärstrykning är vädret. För det första går det inte att lägga på tjäran om det regnar eller om taket är fuktigt. Virket ska vara väl uttorkat. För det andra har temperaturen stor påverkan på hur tjäran uppför sig.

– Det ska vara torrt, soligt och varmt. Därför går det bara att tjärstryka under sommarhalvåret, säger Johan Byh.

På Gotland är det i princip alltid faltak på kyrkorna. Alltså bräder, vanligtvis sju till nio tum breda, som ligger i takens fallriktning. I falorna finns det dräneringsskåror som leder bort regnvatten. På fastlandet däremot är det mer vanligt med takspån på taken. Även den byggnadstekniken har en lång tradition i landet. Det taken har gemensamt är att de skyddas av ett lager med tjära.

Innan tjäran kan strykas på ett tak gör Johan alltid en översyn. Under de senaste tio åren har han märkt att det blivit mer alger och påväxt på de kyrktak som är vända mot norr. Något som han tror beror på att luften blivit fuktigare och att det nuförtiden inte är någon direkt vinter. Annars är det södersidorna som slits hårdast. Orsaken är solen som torkar ut virket.

– Träet håller ändå ganska bra. Om jag stryker tio kyrkor en sommar brukar det vara ungefär på tre som jag behöver byta ut några falor.

Johan är en av få tjärstrykare i landet. Han är självlärd och började med att måla tak sommaren 1993. I början var det en utmaning att slappna av långt däruppe över välkrattade grusgångar och gravstenar. Han hade inga tidigare erfarenheter av varken tjära eller klätterteknik. Och nu skulle han plötsligt arbeta med båda sakerna samtidigt. Men han lärde sig och numer har han skaffat sig fler hjälpmedel. I dag målar han stora delar av kyrktaken från en skylift. Det är endast när det är dags för de höga tornen som rep och sele kommer fram, att hyra maskiner som når ända upp till kyrkspiran är alldeles för dyrt. Vägen upp går vanligtvis invändigt via trånga, slingrande stentrappor som sista biten ersätts av branta trästegar. På kyrkan i Lokrume sitter takluckan ett par meter under spiran.

– Jag säkrar upp mig med sele som jag förankrar inne i tornet och sedan är det bara att klättra ut. Jag känner mig helt säker därute och det här kyrktornet är inte så högt. Kanske 60 meter, säger Johan och fortsätter:

– Det blir en del jobb från lina och det är en del av utmaningen med jobbet. Mitt i det där ska man även ha med sig tjära och något att pensla ut allt med. Det kan bli kladdigt ibland.

Kyrkorna på Gotland brukar tjärstrykas med ett tidsintervall på fem, sex år så Johan har varit på flera av kyrkorna många gånger. När det är dags att stryka ett tak är det första momentet att värma upp tjäran. Det gör Johan i en kokare med värmeslingor i botten. Temperaturen på tjäran ska vara ungefär 55 grader. Men det varierar lite. Om det är kyligt ute, kring 10 grader, måste tjäran värmas upp i 65 grader för att flyta ut. När tjäran är lagom varm är det dags att lägga ut den på taket. Nödvändiga verktyg: roller modell större, en hink på 20 liter och dunkar. Den som ska måla åker upp i skyliften med en halvfylld hink och rollern. Sedan jobbar en annan nere på backen med att värma tjära och fylla på dunkar som skickas upp till den som rollar. Ibland händer det även att tjäran sprutas på.

– Tjäran flyter ut bra men det är stor skillnad mot att måla ett plåttak eller ett golv som har mer jämn struktur på ytan. Den är inte alls lika lätthanterlig
som vanlig målarfärg.

Det kan vara många torrsprickor på taken och det gäller att lägga på så att virket blir mättat. Annars finns det risk för att det kommer in regn i torrsprickorna och då kan virket börja ruttna eller frysa sönder. Tjärans uppgift är att skydda mot den processen. Och när tjäran väl är på plats tar det lång tid för den att torka.

– Den kan efterrinna i ett par veckor. Därför måste vi sätta upp skydd, skivor och provisoriska hängrännor, så att tjäran inte droppar vid takfoten och stänker ner på fasaden.

Något som däremot fläckas ner är tjärstrykares arbetskläder. Det går liksom inte att undvika. Tur då för landets kyrkor att det finns de som inte är rädda för lite klibb och ”äcklig” lukt.