Håltagaren Ronys unika uppdrag: ”Borra ur Vasas kanon”

Rony fyller 60 i maj och han har jobbat som håltagare halva livet. På Recover har han varit sedan företaget ombildades för 20 år sedan.

– Jag var elektriker från början, men jag fick så ont i armarna av att jobba med armarna rakt framför mig, så jag blev håltagare i stället, berättar han.

Rony sågar och borrar i betong, tegel och granit. Han gör öppningar till fönster och dörrar, hål för el och rör. De vanliga håltagningsjobben. Men det krävs yrkeskunnande för att göra det väl.

– Det är inte bara att hyra en maskin och börja borra.

Och en del jobb är lite udda. Som när han borrade ut en gjutkärna ur en bronskanon från regalskeppet Vasa.

Fred Hocker, forskningsledare på Vasamuseet, ville ta reda på hur pass kraftfulla och träffsäkra Vasas kanoner egentligen var. Hur långt kunde de skjuta och vad gjorde för skada?

Så med hjälp från bland annat föreningen Vasamuseets vänner lät han gjuta en replika, en exakt kopia av en av Vasas största kanoner. Den skulle sedan provskjutas så att man kunde förstå hur strid till sjöss egentligen gick till på 1600-talet.

Problemet var bara att man inte gjöt mynningen med samma teknik som man använde för 400 år sedan. Gjutformen tillverkades av lera på den tiden, med en grov trästav i mitten. När kanonen svalnat bankade man på käppen och leran sprack. Sedan kunde man raka ut materialet ur mynningen och kanonen var klar.

Han uppfann ett sätt att göra det på och sedan stod han i containern och borrade.

Men nu valde man att använda sand blandat med ett modernt epoxymaterial. Det visade sig också att det moderna gjutverket höll en högre temperatur än när man gjöt de ursprungliga kanonerna.

Resultatet? En gjutform som smälte ihop helt med mynningen.

Vad göra? Fred Hocker ringde upp Recover Riv & Håltagning och bad om hjälp. Där satte chefen Rony på jobbet.

– Jag fick klura ut hur man skulle ställa upp allting. Stod i öppningen av en container, så jag hade något att stämpla mellan golv och tak, säger Rony.

Fred Hocker är imponerad av hur Rony löste det udda problemet. Ingen hade ju någonsin försökt sig på något sådant förut.

– Rony var otroligt skicklig på att borra ut denna långa gjutform! Han uppfann ett sätt att göra det på och sedan stod han i containern och borrade.

– Våra standardborrar är 50 cm långa och egentligen gjorda för betong. Kanonpipan var över 2,5 meter lång så jag fick beställa en specialborr och förlängningar, en 132 mm bred borrkrona med diamanter i tänderna, säger Rony.

Jobbet tog två dagar. Det tar sin tid att äta sig genom en blandning av brons, sand och epoxy.

– Man måste borra med lågt varv. Annars brinner skärsegmenten på borren upp.

Till slut var borrkärnan loss, från mynningen. Men den satt fortfarande fast i bakstycket. Teamet fick ta till en specialsvarv från Kungsör och svarva ut det Rony fått loss. Sedan var kanonen äntligen klar för provskjutning! Fred Hocker och hans snickarteam hade byggt upp en kopia av Vasas skrov i ek. Skulle kulan klara av att ta sig genom det massiva träet?

– Jag blev inbjuden till Bofors skjutbana för att vara med och kolla på när de provsköt. Och när de avlossade första skottet – vilken jävla smäll! säger Rony.

Teamet hade varit osäkra på om kanonen skulle klara provskjutningen. Det fanns en risk att hela pjäsen skulle sprängas i luften. Därför höll man ett väl tilltaget säkerhetsavstånd.

Men den visade sig fungera alldeles utmärkt, minst sagt. Kulan gick rakt genom skrovet, fortsatte ytterligare 300 meter in i skogen och klöv sedan en grov tall.

Ronys arbete var en nyckel till att göra klart kanonen. Vi hade inte kunnat göra det här utan honom

Testet var en fullständig framgång.

– Vi har nu en helt ny förståelse av effekten en kanonkula hade på ett skepp. Ronys arbete var en nyckel till att göra klart kanonen. Vi hade inte kunnat göra det här utan honom, säger Fred Hocker.

I dag står kanonen vid entrén till Vasamuseet och används till att skjuta salut. Senast avfyrades den vid 250-årsjubileet för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

– Ja, jag är stolt. Det är nog ingen annan som har gjort det här faktiskt, säger Rony Alvbrink.