Giftig mark – då måste sanerarnas skor av

Innanför ett stängsel rör sig maskiner och varselklädda människor mellan gropar och jordhögar i olika kulörer. Delar av marken är täckt av tung blöt snö. Men det stoppar inte grävmaskinisten Andreas Persson, som är i full fart med att gräva upp ännu en bit av marken.

– Hade det varit tjockare med snö hade vi behövt skotta först, men nu är det inga problem, säger han.

Området som Andreas Persson och hans kollegor arbetar på ligger intill det gamla lokstallet på Älmhults bangård. Ytan, på drygt 9 000 kvadratmeter, har varit avspärrad sedan 2012. Marken här är nämligen förorenad från en tidigare verksamhet som pågick mellan 1913 och 1945: Impregnering av järnvägssliprar, alltså balkarna som rälsen vilar på.

Då använde man kreosot eller ett annat träskyddsmedel innehållande arsenik för att impregnera träsliprar till järnvägarna runtom i Sverige. Sedan fick sliprarna ligga och droppa av runtom på området, och gifterna rann ner och spreds i marken.

I dag är det förbjudet att använda arsenik för att impregnera nya träsliprar, och sedan 2025 använder Trafikverket inte längre kreosot. Nya sliprar tillverkas oftast i betong. Men även om impregneringsverksamheten sedan länge bommat igen finns gifterna kvar. Och nu har det blivit dags att städa upp.

Kör en ruta i taget

Arbetet med att sanera den förorenade marken, som drog i gång i slutet av september, har föregåtts av flera års mätningar. Sedan 2011 har Trafikverket arbetat med provtagning av jord och vatten samt planerat inför åtgärderna som nu utförs av Svevia.

När grävmaskinisten Andreas Persson gräver upp de förorenade massorna följer han en schaktplan som tagits fram inför projektet. Schaktplanen delar in området i ett rutnät där varje ruta mäter 15 gånger 15 meter.

– I den ser jag hur djupt jag ska schakta och vilken typ av förorening det är i marken.

När han är färdig med en ruta tas ytterligare prover för att se om marken är fri från föroreningar eller om han behöver gräva djupare. Viss förorenad massa kan dock inte schaktas på grund av närheten till järnvägen. Gräver de för nära finns en risk att spåret rasar.

I den ser jag hur djupt jag ska schakta och vilken typ av förorening det är i marken.

Jordmassorna plockas upp av lastbilsföraren Karin Cederholm. Hon dumpar i sin tur av dem i en av alla högar som sticker upp här och var på området.

– Andreas kommunicerar vad som ska på utlastning och vad som ska hamna i andra högar, säger hon.

Jorden som hamnar i utlastningshögen är antingen så pass förorenad att den klassas som farligt avfall eller innehåller kolrester och invasiva arter. Men en del av jorden bedöms kunna behandlas i en jordtvätt – en metod där förorenade partiklar separeras från det rena materialet. Lyckas tvättmetoden kan jorden återanvändas på plats och man slipper köra den 15 mil långa sträckan till deponin Moskogen i Kalmar.

Jorden kan återbrukas

När massorna lastats i rätt hög är det maskinisten Lysette Josefssons tur att ta vid med hjullastaren. Det är nämligen hon som fyller jordtvättsmaskinen som står på området med massorna som klassats som tvättbara. Men innan jorden kan tvättas åker den igenom ett sorteringsverk.

– Sorteringsverket delar upp materialet i tre olika fraktioner. Det är bara de finaste fraktionerna vi kör genom tvätten, säger Lysette Josefsson.

Efter sorteringen matar hon jordtvättsmaskinen med materialet som ska tvättas. Tvätten sker i ett slutet system där material och vatten vispas runt i en stor trumma.
I processen skiljs slammet, där föroreningarna sitter, från det tvättade materialet som matas ut i ytterligare en hög som sedan provtas innan det förhoppningsvis kan återbrukas.

På grund av kylan har dock jordtvätten tillfälligt pausats i väntan på att den ska vintersäkras.

– Men vi har hunnit testa den och det tvättade materialet som kommit ut hittills har blivit renklassat efter provtagningen. Så det har lyckats, det blir ju rent, säger Lysette Josefsson.

”Lite extra att tänka på”

Området vid Älmhults bangård som Lysette, Andreas och Karin har i uppgift att sanera tillhör riskklass 2, vilket innebär en stor risk för människor och miljö. Inandning av damm under en längre tid kan ge ökad risk för cancer. För att skydda sig mot föroreningarna har Andreas Persson ett särskilt filter installerat i sin grävmaskin.

– Beroende på föroreningsgraden på projektet så har man ett kolfilter framtaget specifikt efter det i maskinen, säger han.

När maskinförarna kör sina fordon sitter de i strumplästen. Leran på skorna omvandlas nämligen till dammpartiklar när den torkar som kan spridas i luften. Så skorna får stanna utanför hytten.

Annars kladdar man ju ner sig och grejar rätt mycket, men nu måste man tänka på att inte pilla i materialet utan bara låta det vara.

Personalen som arbetar på platsen följer ett gäng säkerhetsföreskrifter. Om man till exempel upptäcker schaktmassor med en avvikande lukt, färg eller utseende ska man genast backa och kontakta platsledningen. Och om man tar i något på marken bör man använda handskar.

– Det är ju lite extra att tänka på. Annars kladdar man ju ner sig och grejar rätt mycket, men nu måste man tänka på att inte pilla i materialet utan bara låta det vara, säger Karin Cederholm.

På området jobbar man även med rena och smutsiga zoner. Om en maskin kört runt i en smutsig zon ska man undvika att köra in i en ren zon så att föroreningarna inte riskerar att spridas utanför området.

Ska lägga nya järnvägsspår

Saneringar av före detta impregneringsplatser har pågått sedan 90-talet och enligt Trafikverket har de hittills sanerat upp emot tio områden. Saneringen av Älmhults bangård är initierad till följd av en kartläggning av deras historiska miljöskuld.

– Om man inte sanerar bangården kvarstår oacceptabla risker för människors hälsa, markmiljön och skyddet av grundvattnet. Även om risken att föroreningarna sprids till grundvattnet är låg i dag så finns en oro för att det skulle kunna hända vid framtida markarbeten eller ändrade förhållanden. Så det vill man åtgärda, säger miljögeoteknikern Lina Glad som arbetar som miljökontrollant vid projektet.

Utöver miljö- och hälsoriskerna är målet att området ska kunna användas till Trafikverkets verksamheter efter saneringen. Svevia ska också lägga minst två nya järnvägsspår.

– Det ska inte vara farligt för dem som jobbar här. Och bor man här intill området ska man inte behöva vara rädd för att påverkas av föroreningarna.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde.

Olivia Östlin