Gammal sten ger ny kaj – ska klara stormar om 100 år

Båtarna i det flytande fartygsmuseet Maritiman ligger som en mur mot Hisingen.
Fartygen är förtöjda vid Packhuskajen i centrala Göteborg som med sina 150 år på nacken nu rustas upp.

– Den har varit byggd i en väldigt gammal teknik. Det är i stora drag så de gamla kajerna ser ut och det är väl det som lett till att de med tiden sätter sig så mycket som de gjort, säger Mattias Stenberg, arbetsledare på projektet.

Det är Skanska som fått i uppgift att restaurera den gamla kajen. Träpålar byts ut till stålpålar och en ny stabilare konstruktion byggs. Samtidigt finns mycket av den gamla kajen kvar – som gatstenarna från 1800-talet. Mattias Stenberg pekar på de svarta belysningsstolparna som står uppradade på kajen.

– De har återanvänts också. De tas ner och skickas till en smidesverkstad som restaurerar dem och målar upp dem på nytt.

Packhuskajen förstärks också för stigande vattenstånd. Göteborgs stads egna beräkningar visar att vattenståndet kan öka med ungefär 1 meter till år 2100. Vid extremväder bedöms det kunna nå upp till 2,8 meter över dagens medelvattennivå.

– Vi märker ju nu, att när vattnet är som högst när det blåser från väst och regnar, har vi kunnat se att det står vatten på gamla kajen, säger Sebastian Bjärtun som är produktionschef.

Mattias fyller i:

– Man kan säga att den gamla kajen ligger nästan en meter lägre än vad den nya gör. Så det är ju tänkt att det ska kunna ta de framtida stormarna som ska komma om hundra år.

Göteborg särskilt utsatt

Göteborgs placering vid Göta älvs mynning ut i havet och att staden ligger på lägre belägen mark gör den särskilt utsatt för översvämningar. På det har du det omtalade Göteborgsregnet som i genomsnitt kommer var tredje dag.

Förutom att kajen höjts upp en meter har Skanska även byggt ett 2,70 meter högt älvkantsskydd. Granitmuren går som ett band över kajen.

– Det är en betongkonstruktion. Sen är den sammanfogad med den inre spontraden så att inget vatten ska kunna gå igenom, säger Mattias.

Arbetet med att restaurera den 600 meter långa kajen har delats upp i fyra etapper. Den första etappen började 2019 och nu är det mest småjustering kvar på den tredje etappen.

– Vi har fått med oss mycket genom åren, så vi börjar inte om från början i tänket utan det handlar om små förbättringar från varje etapp, säger Sebastian Bjärtun.

”Ett vackert jobb”

När vi är på plats är arbetet inne i en av de lugnare perioderna. Samtidigt som etapp tre avslutas med finjusteringar och stenläggning förbereder man för den fjärde, och sista, etappen. De sista 230 meterna kaj ska rustas upp och förväntas bli klart 2029.

Stenläggaren Adérito Borges, från Portugal, jobbar i änden av etapp tre med att – nästan symboliskt – lägga de sista stenarna.

– Just nu jobbar vi med att lägga trottoaren.

Stenflis läggs först som sättmaterial för att göra ytan så jämn som möjligt. Efter det läggs stenarna ovanpå.

– Jag tycker det är ett intressant och vackert jobb. Min pappa jobbade med det här och sen har jag följt honom i samma yrke.

”Spelautomaterna stod i vatten”

En bit bort krattar anläggare Göran Olsson stenflis samtidigt som kollegan Tomas Eriksson, i en grävmaskin, häller nytt på marken.

– Maskinen gör ju grovjobbet och sen är jag med och gör det yttersta finliret. Men maskinerna är så duktiga i dag så jag står ju mycket och hänger så här, säger han och lutar sig mot krattan.

De står en bit in på kajen och justerar storgatsstenen. Göran beskriver det som att han är grävmaskinistens ”högra hand” genom att se till att ytan blir så jämn som möjligt innan stenarna placeras på fliset.

– Och det är inte alltid han kommer åt att lägga ut i hörnorna med flisen, så då hjälper jag till med min kratta eller spade.

Älvkantsskyddet kommer vara nödvändigt, tror han.

– Ja, det kommer behövas, det har vi redan sett. Det gamla kasinot har ju haft ofantliga vattenskador och spelautomaterna stod i 20 centimeter vatten, säger Göran och pekar mot den tidigare spelhålan vid kajen.

– Samtidigt så är det ju nästan att det går för långsamt. Vi hinner inte riktigt med, detta är ju bara en promille av det som behöver göras i stan.

Vi hinner inte riktigt med, detta är ju bara en promille av det som behöver göras i stan.

Behövt avlasta trycket

Att byta ut en 150 år gammal kaj kräver förberedelser. En utmaning har varit bäringen på den gamla kajen. Innan arbetet kan påbörjas i varje etapp så har ett avlastningsschakt behövt utföras för att avlasta trycket mot den befintliga kajen under byggtiden.

– Vi får knappt gå ut på kajen med större maskiner om vi inte har tagit av tillräckligt mycket massor innan, säger Sebastian:

– Därför är det i princip det första vi gör.  Sen lägger vi ut en väg med grävmaskinsmattor som de får gå på. Teorin är att man schaktar bort så mycket som lasten man lägger på, berättar Sebastian.

En annan utmaning har varit att hela arbetet sker nära och i vattnet. För att kunna ta bort och bygga den nya kajen har man därför byggt en spontlåda. En inre spont sätts cirka fem meter in från den befintliga kajkanten och den andra sätts två meter ut i vattnet. Detta skapar ett utrymme där vattnet sedan kan pumpas ut och kajen kan schaktas bort.

– Sen när vattnet är borta så gjuter vi en grovbetong som funkar som arbetsbädd för borrmaskinerna, säger Sebastian.

Finns det några utmaningar med att jobba så nära vatten?

– Vatten ställer ju alltid till med problem. Vi har ju kontinuerligt pumpar som tar ut vatten, skulle vi få strömavbrott så blir det väldigt förödande för då stiger vattnet i spontlådan vilket gör att vi inte kan arbeta över huvud taget, säger Mattias Stenberg och fortsätter:

– Sen tycker jag att det är kul att jobba med vatten, man får tänka lite utanför boxen.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.