Företagen ljög om asbesten
Skadeståndsprocesser i USA öppnade företagens arkiv. Därmed stod det klart; industrin stoppade forskningsresultat om riskerna med asbesten. Syftet var att fortsätta tjäna pengar. Redan i början av 1900-talet kom de första misstankarna om faran med asbest. På 1950-talet fanns klara bevis för att fibrerna innebar en stor cancerrisk.
I Sverige kom asbestlarmet på 1970-talet, efter forskaren Anders Englunds rapport om åtta dödsfall i mesoteliom på företaget Nohab i Trollhättan. Upptäckten var en av orsakerna till att Sverige 1976 förbjöd användningen av asbest. Under samma period undersökte Maria Albin sambandet mellan asbest och cancer hos eternitarbetare i Lomma.
– Visst misstänkte jag att industrin inte gick ut med allt de visste men att deras motstånd var så massivt gör att man blir alldeles förfärad. Nu är det vår skyldighet att undvika att samma misstag sker igen, säger Maria Albin, idag docent och överläkare vid yrkes-och miljömedicinska kliniken i Lund.
I en artikel i Läkartidningen har hon kartlagt hur industrin agerade och vilka forskningsresultat de förteg eller försökte påverka. Ett exempel på industrins mörkning är handlingar som senare hittades hos det brittiska företaget Turner och Newall. Det visade att redan 1943 hade amerikanska asbestindustrin tillgång till försöksresultat som visade att nio av totalt elva råttor fick lungcancer då de andades in asbest. Företaget la locket på och först 1995 tvingades resultaten fram.
Att industrins mörkläggning fortsätter, idag med andra kemiska produkter, håller Maria för troligt.
-Vi har ju på senare tid sett att motsvarande har kommit fram om tobaksindustrin och viss mån även om läkemedelsindustrin. Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle ske också på områden som påverkar arbetsmiljön.
Frågan om oberoende forskning är aktuellare än någonsin, eftersom en ny kemikalielagstiftning är på gång i EU. Den innebär att ansvaret för att ta fram fakta om kemiska produkter och dess faror läggs på företagen, inte på myndigheterna. Maria Albin anser att då behövs starka, offentliga forskningsinstitutioner mer än någonsin.
– I vissa fall blir det en intressekonflikt mellan industrins intresse av att sälja och människors hälsa och då måste någon kunna stå fri och visa riskerna sådana de är.