Färre strejker i EMU-land
Ansvaret på arbetsmarknadens parter ökar vid ett EMU-inträde. Det framgick under en debatt på NBTF:s, Nordiska Byggnads- och Träarbetarefedrationens årsmöte i Köpenhamn.
I Finland uppfattades EU/EMU-projektet i större utsträckning än i Danmark och Sverige, som en säkerhetspolitisk fråga, inte bara som ett valutaprojekt.
EU och euron ses som en garanti för att Finland nu tillhör Västeuropa. Historiskt sett har det ryska och sovjetiska inflytandet varit starkt i finländsk politik.
Finland har haft 13 devalveringar sedan andra världskriget och beroendet av Sovjet som handelspartner har varit starkt. När Sovjet kollapsade och östhandeln upphörde gick luften ur den finländska ekonomin.
Det ledde i början av 1990-talet till ekonomisk kris, som resulterade i nollavtal på arbetsmarknaden. Att sluta centrala avtal som inte gav några löneökningar var möjligt på grund av en tre parter deltog – staten, facket och arbetsgivarna.
Sedan Finland infört Euron har de centrala löneförhandlingarna ersatt räntan som verktyg för att stabilisera ekonomin.
Enligt Peter Boldt har Finland fått en rad fördelar av EMU-inträdet:
• Större förutsägbarhet och större stabilitet i ekonomin.
• Låg inflation. Bara de som äger skog och mark kan göra pengar på inflation, inte löntagarna.
• Ingen risk för räntechocker.
I och med att penningpolitiken (riksbankens möjlighet att höja eller sänka räntan) försvann som ekonomiskt instrument, så lyftes finanspolitiken fram (dvs åtgärder som kräver riksdagsbeslut) .
Enligt traditionell ekonomisk teori går det inte att ha både låg inflation och låg arbetslöshet. Verktyget är att höja eller sänka räntan.
Om valutakursen är rörlig är det riksbankens roll att hålla nere inflationen och strunta i arbetslösheten. Det kallas att bedriva en ”hård” penningpolitik.
– I sådana fall är det bra att ha en psykopat som centralbankschef, säger Juhana Vartiainen, ekonom vid Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning i Stockholm.
En mjuk penningpolitik innebär i stället att centralbanken låter inflationen öka för att hålla nere arbetslösheten.
– Om ett land blir euromedlem så blir penningpolitiken mjukare, eftersom hotet från den egna riksbanken försvinner, säger Juhana Vartiainen.
Men om hotet från den egna riksbanken försvinner kan det bara ersättas av ökad samordning i löneförhandlingarna.
Resultatet blir samhällspakter efter finländsk modell, med så kallad nationell inkomstpolitik.
Staten och arbetsmarknadens parter går då samman och sluter avtal på en nivå som håller inflationen nere – utan medverkan av en riksbank som höjer räntan för att bromsa folks köplust och håller på så sätt tillbaka inflationen.
Om Sverige blir EMU-medlem måste man återinföra den gamla modellen med samordnade löneförhandlingar. Samarbetet mellan LO och TCO måste förbättras.
– Det handlar mycket om att hålla igen när ekonomin går bra. Å andra sidan så behöver vi inte möta krav på lönesänkningar eller arbetslöshet när det går sämre i samhällsekonomin.
Euron leder till att samarbetet mellan fack och arbetsgivare utökas. Fackförbunden i ett EMU-land är mer rädda att dra i gång konflikter eftersom hela modellen bygger på samsyn och samordning, enligt Juhana Vartianinen.