Ensam i ödemarken
De flesta ser trötta ut. Kaffet ombord hjälper till att hålla ögonen öppna. Utanför fönstret susar skog, myr, sjöar och några enstaka stugor förbi. Vi är på en chartrad rälsbuss från Gällivare, med avgång redan klockan fem. Slutstation är Sjisjka, ett väglöst fjäll som ligger några mil norrut. Mitt ute i vildmarken.
Vid sex är tåget framme och ut ur de två vagnarna kommer de flesta med en kylväska i handen. Om tolv timmar går rälsbussen hem igen och är tillbaka i Gällivare kvart över sju.
− Då är det bara att duscha, äta och sova, säger snickaren Sven-Åke Dahlberg.
Det är bara några få plusgrader på vindkraftsbygget, trots att det är juni. Ironiskt nog är det vindstilla.
− Egentligen är det bra arbetstemperatur nu. Blåsten är ju värst, säger Sven-Åke Dahlberg.
Hans bror och kollega, Johan Dahlberg, fyller i.
− I går blåste det och regnade tamejfan hela dagen, säger han.
Bygger bara på sommarhalvåret
Här är bygget av 30 vindkraftverk bara i gång på sommarhalvåret, under två års tid. Klimatet gör att man måste ta ett vinteruppehåll. Inte nog med att det blir kallt, man kan också räkna med isiga vindar. När bygget startade igen i våras var det upp till fyra meter snö att skyffla bort.
Bröderna Sven-Åke och Johan Dahlberg håller på med formsättningen till ett av fundamenten som vindkraftverken ska monteras på uppe på berget. Det ser nästan ut som en filmkuliss med fjället i bakgrunden. På håll ser man hur Kirunas urgröpta malmberg fått formen av ett u. På klara dagar ser man Kebnekaise. Fjällripor är ingen ovanlig syn och björn har setts på området. För många är det en enastående miljö att jobba i. För andra är det vardag.
− Det här är ju jobbet. Vi far ju inte hit ut för att se på fjällen, säger Sven-Åke Dahlberg.
Endast järnväg
Varje morgon får de ta en buss upp några kilometer på berget från tågstationen. Kvar där nere är kontoren, betongstationen och det nya ställverket. Där är också den enda vägen därifrån: järnvägen. Det beror på att man inte fick något tillstånd för en väg vid
planeringen. Naturen är känslig och bygget ska ha så lite påverkan på miljön som möjligt.
Efter 25 år kommer vindkraftverken att monteras ned, vägarna kring dem tas bort och fundamenten täckas över. Därför har allt material fraktats med tåg.
− Materialtåget dyker upp varje morgon här med diesel, armering, bilar och sånt, säger Anders Nordvall, Skanskas projektchef.
En serviceväg blir det till slut ändå. Trafikverket beslutade att en skulle byggas längs spåret till byn Kaitum. Vindkraftssnurrorna ska fraktas på vägen och danskarna som ska montera dem ska bo i byn Killinge.
− Hade vi haft en väg hade vi kunnat etablera oss i Killinge också, man skulle kunna jobba på ett helt annat vis då, säger Anders Nordvall som trots allt tycker att det har fungerat bra med järnvägen.
”Det ska gjutas en sån här varje dag”
Längs en väg på en och en halv mil som slingrar sig runt det 40 hektar stora berget ligger de 384 prefabricerade fundamenten som fraktats från Hammerdal. Först ska de gjutas samman på plats, sedan ska cylindern som slukar 84 kubik betong gjutas. När vi är på plats har man börjat med fundament 18.
− Det ska gjutas en sån här varje dag tills det är slut, säger Ove Ellert, arbetsledare för betong.
Sven-Åke och Johan Dahlberg håller på med formsättningen av fundament 12. Som de flesta som arbetar vid Sjisjka är det i Norrbotten hemmet finns. Båda bor i Arjeplog, drygt 30 mil söder om Gällivare. Hela förra sommaren arbetade de på Sjisjka och under vintern jobbade de vid Kaunisvaaragruvan utanför Pajala.
− Vi jobbar då det finns något, säger Sven-Åke Dahlberg.
Sjudagarsskift är slitsamt, berättar de. Att kliva upp fyra och komma tillbaka sju tar på krafterna. Snickaren Juha Koivumaa från Kalix håller med.
− Egentligen är det för jävligt att man är borta 14 timmar, säger han.
Ett annat problem är traktamentet.
− Traktamentet har ju släpat efter. Hur länge har vi legat still på det där? frågar Johan Dahlberg sin bror Sven-Åke.
− 50 år? svarar han skämtsamt innan han växlar till en allvarligare ton:
− Traktamentet har tappat sin funktion, det räcker ju egentligen inte.
Men snart är deras jobb på Sjisjka klart. I juli beräknas de kunna lämna det ödsliga berget och de långa dagarna. Då kommer danskarna upp och börjar montera vindkraftverken, vilket kommer att pågå fram till hösten då de ska tas i drift.
Därför blir det nog sommarsemester för bröderna Dahlberg i år.
− Men dyker det upp något intressant, så är det inte säkert, påpekar Johan Dahlberg.