Det får inte synas att de varit där – blåklassat bibliotek helrenoveras
När byggnadsarbetarna sommaren 2027 packar ihop verktygslådan och går hem ska ingen kunna se att de varit där. Det är ledstjärnan i renoveringen av Stockholms stadsbibliotek – ett arbete där allt från spackel till nya installationer ska smälta in i Asplunds ursprungliga arkitektur.
Stadsbibliotekets ikoniska rondellformade byggnad, ritad av Gunnar Asplund och invigd 1928, är just nu helt täckt av ett väderskydd som omsluter hela fasaden. Bakom duken pågår ett av stadens mest omfattande kulturrenoveringsprojekt.
Den stora salen rotundan ekar tom. Det finns ingen full vagn med bokryggar i väntan på att sorteras ut, ingen bibliotekarie med kofta och glasögon på nästippen. Bokhyllorna står nakna. Men det betyder inte att läsningen har försvunnit – byggnadsarbetarna själva håller litteraturen vid liv.
– Det är kul, säger Conny Tunström, betongarbetare på Skanska.
Han syftar på nattningen då han läser ”Bamse” för lillkillen hemma. En rolig stund alltså, men det finns ett problem.
– Han somnar inte, säger Conny och skrattar.
Då verkar livet på jobbet vara enklare. Han har varit på plats i bara några dagar på biblioteket och arbetar just nu med att naja överkantsarmering i källaren. Golven har tidigare bilats upp. Gamla avlopps- och dagvattenrör har ersatts. Det har även lagts in nya rör för kyla som nu slingrar sig upp genom hela byggnaden, från rum till rum. Om några dagar är det dags för gjutning.
– Vi hinner i tid, inga problem. Det här är som ett vanligt rotjobb. Det märks inte minst på dammet, säger han.
Gigantiskt stambyte
Och ja – i vissa delar är det ett gigantiskt stambyte där 76 stammar ska bytas. El, värme, tappvatten, dagvatten, spillvatten, ventilation byts ut. Men det är kombinationen av tekniklyft och kulturhistoriskt ansvar som gör arbetet speciellt. Byggnaden är både blåklassad och byggnadsminne, vilket innebär att varje större ingrepp måste godkännas av länsstyrelsen. Mycket är fastlagt i förväg, men i ett projekt av den här storleken dyker det upp detaljer man inte kunnat förutse. Då måste arbetet stoppas och en ny arbetsorder tas fram.
Det är trångt och lite knepigt ibland, men det är intressant att jobba i ett så gammalt hus.
Det märks tydligt för lärlingen Niklas Nygren, som tar sina första steg mot ett framtida yrkesliv som rörmokare.
– Det är trångt och lite knepigt ibland, men det är intressant att jobba i ett så gammalt hus. Ibland hittar vi saker som inte ska finnas där – hålrum och sånt, säger han.
När något dyker upp blir det stopp. Instruktionen från kontoret är tydligt. Hellre en paus för eftertanke än ett felsteg. Det blir några minuters klurande, ett snack med en kollega, kanske ett samtal med arbetsledningen.
På nattygsbordet hemma ligger ”Du sköna nya värld”, boken han läser just nu.
– Den handlar om hur farligt det kan bli med diktatur. Den är väldigt intressant, säger han.
Raderar alla spår
Några våningar längre ner står murarna böjda över väggarna där slitsarna i tegelväggarna gapar öppna efter installationer. Att mura igen och dölja alla spår av rördragningarna är en av de mest tidskrävande delarna av hela renoveringen.
Muraren Anders Ferngren har varit på plats i några månader nu. Tidigare var han utvändigt och arbetade med fasaden, men när vinterkylan kom bytte han fleecejackan mot lättare arbetskläder och gick in till värmen.
Han pekar på ett hörn där rören nu är dolda bakom vacker puts.
– Kan vi sätta tegel så gör vi det. Det blir bäst så, särskilt i ytterhörn, säger han.
Men alla ställen går inte att lösa med sten. Ibland ligger rören för långt ut i väggen och då återstår bara moniernät och puts.
– Det kräver lite erfarenhet och envishet, säger han.
Själv läser han ”Rätt murat och putsat” om kvällarna. Han pluggar inför sitt gesällprov, ett inte alltför vanligt steg för murare, men ett som ger sex kronor mer i timman och ett par kunskapsverktyg till i ryggsäcken.
Får 1920-talsansiktet tillbaka
Intill arbetar kollegan Thomas Ulander. Han berättar hur det fungerar med monierputsning. Hur han klipper moniernätet i exakta bitar, spänner upp det över hålen och lägger på puts för hand, lager för lager.
– Det är lite knepigt. Jag vill helst göra många åt gången, men här måste allt tas i rätt ordning, säger han.
När han är klar ska ingen kunna se att det finns en slits där bakom bruken. Ingen skugga, ingen ojämnhet, ingen skiljelinje. Bara en vägg som återfått sitt 1920-tals-ansikte.
I de högst klassade rummen ska våra arbeten inte synas.
Kulören återställs
Det är samma noggrannhet som präglar arbetet utvändigt. Fasaden målades om senast på 1990-talet, men nu ska originalkulören återställas så nära Asplunds idé som möjligt. Antikvariska experter har letat efter ledtrådar i fönstersmygar, gamla putsrester och på gördelgesimsen.
– Små fragment har hittats i både fasaddelar och puts, det har varit ett riktigt detektivarbete att ta fram ett förslag, säger projektledaren Maria Sköld Wulf på Stockholms stad.
Fasaden kommer att målas klart nästa år, när värmen kommer tillbaka.
Detaljer restaureras
Det allra första som gjordes när bygget startade var att klä in känsliga utsmyckningar i OSB-skivor för att skydda dem. Det gäller framför allt gångarna och trapporna kring rotundan, den del av huset som har högst skyddsklass.
– I de högst klassade rummen ska våra arbeten inte synas, säger Maria Sköld Wulf.
De täckta detaljerna ska restaureras i slutet av byggtiden av specialister när de större byggmomenten är avklarade.
Och när det gäller finliret där hamnar mycket av ansvaret hos målarna. Det är deras händer som lägger den sista touchen på de flesta ytor besökarna faktiskt ser när de kommer tillbaka in i huset.
I ett av rummen där murarna är klara står målaren Peter Holm. Han vet att mycket hänger på hur han lyckas, om han kan sopa igen spåren efter allt grovarbete.
– Det är extra noga att spackla smalt. Det ska synas så lite som möjligt när vi kryssmålat väggarna. Jag vet inte ännu vilken teknik vi ska använda för att dölja spacklet och få till rätt struktur för huset men vi får prova oss fram, säger Peter Holm.
Han kommer sannolikt att lyckas – ja, han och målarkollegorna måste lyckas. De framtida besökarna kommer märka att något har hänt. Utvändigt syns den nya fasaden direkt, men invändigt blir förändringen mer lågmäld: ljusare väggar, ett bättre inomhusklimat och kanske lägger någon märke till den nya linoleummattan i rotundan. Men vad som faktiskt skett bakom väderskyddet kommer ingen att kunna se. Det är också meningen. Att arbetet inte syns är i sig kvittot på att det är rätt gjort.
>>SE KLIPP från renoveringen