Byggboom i krigets Ukraina: ”Det är mycket övertid”

Arbetspasset lider mot sitt slut på bygget i Lviv i västa Ukraina. Men för 40-åriga lagbasen Volodymyr Pidberezhnyj är det en del kvar att göra.

– Jag trivs bra här. Trots att det är mycket att göra, mycket övertid. Vi är underbemannade, säger han.

Det har gått drygt tre år sedan utbrottet av kriget och han, såsom många andra i Ukraina, upplever dagligen stress. Han är gift, har två barn, och flyglarmen går var och varannan dag.

– När det kommer information, som alla får bland annat till sina mobiltelefoner via sms, att det inte är någon större fara just för Lviv, stannar vi och jobbar. I sällsynta fall, när faran är överhängande, går vi ner och tar skydd i husets källare, berättar Volodymyr Pidberezhnyj, som jobbat 15 år på byggen.

Det finns en annan stressfaktor i hans liv. Han kan när som helst bli inkallad och skickad till fronten.

Kan bli svept från gatan

Det råder en stor brist på soldater i Ukraina och militära patruller kan i princip svepa män från gatan, från bilen eller arbetsplatsen. Undantagna är vissa grupper som till exempel fäder till tre eller fler barn, män med svåra fysiska handikapp, anställda i vissa strategiska företag och näringsgrenar som regeringen vill skydda.

Två av Volodymyrs nära manliga släktingar har nu legat vid fronten i tre år – hans frus systers man och hans systers make.

– Vi försöker hjälpa dem så mycket som möjligt, säger han.

Om kriget säger han som många andra ukrainare:

– Ja, jag hoppas verkligen att det tar slut snart. Det är psykiskt påfrestande. Men samtidigt är vi ganska desillusionerade och vågar inte hoppas för mycket.

– Under tiden jobbar jag mycket för att tjäna pengar till familjen.

Han passar också på att tacka Sverige och svenskarna.

– Sverige har hjälpt oss mycket, inte minst med militär utrustning. Det är livsviktigt för oss.

Volodymyr går tillbaka till bygget som om några månader ska bli ett vackert höghus med lägenheter som ska säljas för kring motsvarande tio, tolv tusen kronor per kvadratmeter.

Flyttar hit från krigszonen

Miljonstaden Lviv, den största i västra Ukraina, har paradoxalt nog upplevt ett uppsving efter utbrottet av kriget. Det beror på att flera miljoner människor, även många företag och mycket pengar, har flyttat från krigszonen till det betydligt tryggare västra Ukraina, varav minst 200 000 människor till Lviv.

– Det är ofta människorna från östra Ukraina som köper lägenheter, berättar Volodymyr Jatseiko, som ansvarar för kvalitetskontroll inom byggföretaget.

Han bekräftar samtidigt att det råder ett skriande behov av folk inom byggnadsbranschen i Ukraina och i många andra näringsgrenar, särskilt i de typiskt manliga yrkena.

– Det beror på att många män har inkallats i försvarsstyrkorna, många andra har flyttat utomlands, säger han.

Han berättar också om en annan grupp män i vapenför åldern (just nu 25–60 år) som aldrig lämnar bostaden. De är rädda för att bli inkallade.

– Det råder stor brist på soldater och systemet är numera ganska hårdhänt, berättar Volodymyr Jatseiko.

– På det här bygget jobbar nu 17 gubbar och det borde helst vara 20–25.

De som jobbar på bygget är egentligen anställda av underleverantörer, som firman Volodymyr Jatseiko jobbar på anlitar.

– De kan tjäna omkring 40 000 hryvnia (11 000 kr) efter skatt vilket är en bra lön i Ukraina, men det innebär också mycket övertid och ibland arbete på lördagarna.

Vad händer när det blir fred?
– Det blir säkert mera stabilitet men samtidigt också en del förändringar. En del folk från östra Ukraina som nu jobbar i byggnadsbranschen kommer att åka tillbaka. Ett antal ukrainare kommer att komma tillbaka från utlandet men samtidigt kan andra komma att emigrera, svarar Volodymyr Jatseiko.

Får betalt per projekt

Vi lämnar Lviv och åker 80 kilometer söderut till kurorten Truskavets, en stad på 20 000 invånare som ligger vid Karpaternas fot. På lägenhetsbalkongerna i nyss färdigbyggda, eleganta höghus syns ofta reklambanderoller med budskapen ”Säljes” eller ”Uthyres”. En möblerad tvårumslägenhet kan hyras för cirka 3 500 svenska kronor medan ett köp av en nybyggd lägenhet kostar kring 10 000–12 000 kronor per kvadratmeter.

Jurij är en elektriker och jobbar vid ett av stadens stora byggen. Han började sin yrkesbana år 2001, direkt efter yrkesskolan. Ganska snabbt flyttade han till en liten stad i västra Polen.

– Strax före krigsutbrottet i Ukraina tjänade jag 6 000–7 000 zloty (16 000–18 000 kronor) efter skatt, vilket var mer än hyfsat betalt, berättar han.

År 2023 flyttade de – Jurij, hans fru och deras då tolvåriga dotter – tillbaka till Ukraina.

– Vi ville att vår dotter skulle gå i ukrainsk skola. Här i Truskavets har vi också ett hus. Jag tjänar omkring 25 000 hryvnia (6 500 kr) och min fru jobbar också. Vi är inte rika men vi lever ett bra liv, säger Jurij.

Han arbetar på ackord och får betalt per projekt. När de elektriska installationerna är färdiggjorda på ett bygge flyttar han till nästa. Och han tas emot med öppna armar. Arbetskraftsbristen i Ukraina gäller även elektriker.

Flyglarm för döva öron

Den sociala tryggheten för honom är dock nära nog icke existerande. Ingen sjukpenning vid sjukdom, ingen arbetslöshetsersättning, ingen olycksfallsförsäkring på jobbet, inga pengar som går till framtida pension. Sjukvården är i princip skattefinansierad och gratis i Ukraina men kan i praktiken, lite inofficiellt, kosta en hel del pengar, särskilt när det gäller större ingrepp som operationer. Att besöka en privatpraktiserande specialistläkare kan kosta kring 300–400 hryvnia (80–110 kr).

– Tja, vad ska man göra. Jag tar en dag i taget. Truskavets är i alla fall förskonad från ryska bomber och raketer. De bryr sig inte om att bomba sådana små orter, säger Jurij.

Numera är det ingen som bryr sig, fast flyglarmet dånar var och varannan dag.

Han berättar att det i början av kriget rådde stor rädsla.

– Så fort flyglarmet gick sprang alla till skyddsrum och källare. Numera är det ingen som bryr sig, fast flyglarmet dånar var och varannan dag.

Det där med en framtida pension är inte så mycket att bry sig om, anser han.

– Min mamma och pappa är pensionärer och efter långa yrkesliv får de 3 000 respektive 4 800 hryvnia (800-1 300 kronor). Båda fortsätter att jobba. Det är många som får sådana pensioner i Ukraina. Och alla är medvetna om att några större höjningar av pensioner och andra sociala förmåner inte är möjliga nu i krigstid, säger Jurij.

Vill stanna kvar

Han förväntar sig inte heller någon snabb bättring i Ukraina även om kanonerna tystnar.

– Våra politiker har i hög grad slösat bort de 30 åren av vår självständighet. Så jag har inga överdrivna förhoppningar om framtiden, säger han.

I stället ser han som sin uppgift att sakta smida sin och familjens lycka, se om deras hus, se till att dottern får en bra utbildning.

– En del av mina ukrainska arbetskompisar i Polen åkte efter krigsutbrottet till andra länder, såsom Tyskland och Kanada. Där har de naturligtvis det bättre ställt. De har sagt till mig: kom hit! Det är bra löner, trygghet. Men jag vill inte. Jag trivs här.

Text: Tadeusz Rawa