BILDSPEL: Snickaren Dawid tecknar sin byggvardag på hög höjd
En dag hade yrkesklättraren Dawid lite att göra på ett projekt. Då tog han fram ett vitt papper och en blyertspenna – och skildrade vardagen i luften. Nu följs han av kollegor från hela världen.
Dawid Schörling är servicesnickaren som tröttnade på yrket och sa upp sig på vinst och förlust. När han sedan googlade på ”annorlunda jobb” hittade han yrkesklättring, blev genast intresserad och sökte sig till företaget Klätterteknik.
Sedan sex år tillbaka har han gjort byggjobb i sele på hög höjd, ett arbete som han beskriver som väldigt varierat.
– Och så får man uppleva utsikter som ingen annan får se. Jag har stått högst upp på NK-klockan, när vi slipade och målade om den. Och så har jag jobbat på Kista tower, 120 meter upp, berättar han.
En dag för ett par år sedan uppstod det för en stund stiltje på ett jobb som Dawid befann sig på.
– Jag orkade inte sitta med telefonen, utan jag började rita från jobbet. Alla kollegor tyckte att det var på pricken.
Dawid, som alltid tyckt om att rita, fortsatte att skildra sitt yrkesliv – och lägga ut bilderna på Instagram. Som ni ser i bildspelet här ovanför handlar det ofta om humor och ingenkänning. Om sega måndagar, kollegor som avskyr pappersarbete och jobb som inte blir som man tänkt sig. Yrkesklättrare världen över följer hans konto, där det dyker upp en teckning i veckan.
– De som tittar och kommentar är i riggbranschen eller yrkesklättringsbranschen. De vet vad jag ritar och förstår precis. Det är många som säger att de verkligen känner igen sig.
Har det här gett ett lyft i jobbet?
– Absolut. Det har blivit en väldigt kul grej.
Hur gör du när du ritar?
– Jag har ett block med mig och kan sitta på lunchen eller på rasterna och dra ihop en teckning. Jag sätter mig med ett blankt papper och så kan det dyka upp en idé i huvudet. Sedan blir det som det blir.
Hur många teckningar har du gjort om yrkesklättring?
– 100–150 kanske, på ett par år.
Varför gillar du att teckna?
– Det är min avslappning. Då kan jag försvinna in i min lilla värld, min bubbla. Man behöver ha något där man bara kan släppa allt, där ingen säger vad man kan göra eller vad som är rätt och fel.
Vet du vad du ska rita innan du börjar?
– Inte alltid. Ibland kan jag komma på något när jag sitter och klättrar, som att kollegan gjorde något kul. Då tänker jag att han ska få fan för det, att jag ska rita av honom.
Hur beskriver du din teckningsstil?
– Den är enkel men tydlig. Folk förstår vad jag ritar. Man behöver inte gå in på detaljer.
Men den här veckan är det en ny karriär som väntar.
– Ja, jag börjar på polisskolan. Jobbet jag haft fram till nu har varit ett riktigt lyft och jag har jobbat med otroligt bra människor. Men att bli polis har varit en barndomsdröm. Jag är 40 år, så det är nu eller aldrig.
Vad finns det för likheter mellan jobbet som yrkesklättrare och polis?
– Man vet aldrig vad man ska vänta sig. Hänger du 100 meter uppe i luften så kan man inte knata iväg och hämta en ny skruvmejlsel. Då får man lösa problemet på plats, precis som poliserna.