Visst gör det ont när unga arbetares ryggar brister

I måndags skrev vi om den 44-årige snickaren Andreas Lundkvist, vars rygg är helt förstörd av diskbråck. På bilden visar han hur han måste stå när han plockar ur diskmaskinen: I friarställning med ena knät i backen och ryggen helt lodrätt. Om han inte står så blir smärtan för svår.

Det kan bli så där i ryggen efter att du lyft 90 ton kontorsmöbler med kroppen som enda verktyg. Numer står Andreas utanför arbetsmarknaden och lever på sjukpenning. Det blir man inte rik på i Sverige.

Tur då att det finns arbetsskadeförsäkringar som ska täcka upp för förlorad inkomst. Tänker du kanske.

Problemet är bara att i juridikens värld fungerar det ibland så, att om det finns ett litet märke på ryggen INNAN någon börjar lyfta 90 ton möbler, då gäller plötsligt inte försäkringen. Det kan ju faktiskt vara något annat som gör att Andreas Lundkvist inte kan plocka ur diskmaskinen som vanligt folk.

Åldersförändringar kallas det.

Jag är inte läkare och jag är inte jurist. Däremot gillar jag att lyfta skrot på gymmet. Det kan bli ett par ton på en kväll när jag kör marklyft. Är det något som är viktigt då är det att ha koll på att ryggen är rak. Annars är det skitfarligt. Det vet alla. Alla. Precis alla.

Ändå kommer alltså förvaltningsrätten och påstår att det inte är säkert att de 90 ton möblerna som orsakat Andreas skada, utan åldersförändringar. Läkaren som fällde det avgörande utlåtande är inte lika övertygad som landets styrkelyftare om att det är farligt att lyfta tungt utan att tänka på hur.

Som sagt, jag är inte läkare och inte jurist. Jag bara ställer mig frågan: Är det vanligt att 28-åringar drabbas av åldersförändringar som gör att de plötsligt inte kan plocka ur en diskmaskin vid 45. I så fall borde ju den medicinska forskningen omedelbart undersöka det här fenomenet och ta fram någon form av bromsmedicin.

Jag känner i och för sig ingen som drabbats av det här, har faktiskt inte ens hört talas om det.

Det kanske var de där 90 ton möblerna trots allt, som pajade ryggen på Andreas. Bara en tanke.

Det kanske är det bara så att ingen har lust att betala, för då skulle ju alla andra med samma skada kanske också få rätt till livränta. Och då blir det dyrt.

JOHAN SJÖHOLM, redaktör