120 meters jakt på vatten – så borrar de brunnen

Platsen ligger på en liten kulle. Det är bergigt och bakom de vajande ekarna tornar en stor grushög upp sig. I bakgrunden skymtar granskogen och runt omkring breder sädesfält och ängar ut sig – några med vita, inplastade balar.

Koordinaterna på mobilen har prickat in en punkt på den östgötska landsbygden, någon mil söder om Söderköping. Från den stora lastbilen med en påbyggd kompressor, som står parkerad på uppfartsvägen, ringlar en orange slang på marken. Slangen innehåller tryckluft som driver själva borrhammaren längst nere i hålet och som gör att borrkax (grus) blåser ut från ett rör på borriggen.För tillfället är det svårt att föreställa sig att det här steniga och grusiga området en dag kommer att förvandlas till fyra tomter med hus och trädgårdar.

Vid borriggen står brunnsborraren Linus Eriksson och trycker på knapparna på panelen för att styra riggen och borra ner foderröret i marken. Bredvid, kollegan Rasmus Karlsson, som förbereder för att lyfta på det andra, tre meter långa foderröret. Sedan svetsar han samman de båda rören. De båda brunnsborrarna håller på att borra en 6-tums vattenbrunn, en lite större dimension jämfört med en vanlig standardbrunn.

– Oftast använder man sex tum om det är fler fastigheter eller det är lantbruk som kräver mycket vatten. Den här vattenbrunnen ska försörja fyra hushåll, förklarar Linus.

– Allt blir lite tyngre, både foderrören och hammaren.

”Mycket frihet”

Linus Eriksson har arbetat som brunnsborrare på Finspångs brunnsborrning (FBB) i sju år. Dessförinnan jobbade han inom industrin och med fiberdragningar. Han trivs.

– Det är mycket frihet och vi styr oss själva. Det är bra gemenskap och bra chefer. Sedan får man jobba med olika saker och det är skönt att jobba ute.

Han får medhåll av Rasmus Karlsson, som har jobbat mycket kortare tid i yrket, runt ett halvår.

– Vi är ett bra gäng på företaget, som en stor familj. Vi reser runt en del och vi gör kunderna nöjda och glada när vi ger dem vatten.

Både Linus och Rasmus uppskattar att arbetsuppgifterna skiftar.

– Det är olika varje dag. Bergvärme, stora entreprenader med pålning och vattenbrunnar, säger Rasmus.

– Jag har aldrig hittat så bra i Östergötland som nu. Det är alltid nya platser, fyller Linus i.

Inte bara ett yrke

Geografiskt arbetar de i en radie om 10–15 mil från huvudkontoret i Finspång. Men de har varit längre bort. Rasmus har jobbat i Stockholm och Linus har åkt ända till Kiruna.

– I Kiruna gjorde vi ett entreprenadjobb med en grundförstärkning åt LKAB.

Linus tycker att det är ett plus att brunnsborrare innefattar så många olika yrken.

– Jag är svetsare, maskinförare och när jag installerar bergvärme så kör jag grävmaskin för att få ner slangarna till borrhålen. Sedan blir jag håltagare för att borra i väggen för att dra in slangarna.

Finns det några nackdelar med jobbet?

– Det svåraste är när vi ska borra vattenbrunnar till sommarstugor eftersom det är trångt när vi ska in med alla grejor.

– Vid borrningen kan också båda foderrören gå av, då får man dra upp alla rör igen och börja om från början. Det är inte så roligt, berättar Linus.

Arbetet med att borra brunnen fortsätter, målet är att nå vatten ungefär hundra meter ner i berget.

När foderrören har borrats genom jordlagret och berget, cirka sex meter, tätas utrymmet mellan foderrör och berg. Tätningen är viktig för att förhindra att inte jord och bergmaterial tränger in i borrhålet.

Därefter fortsätter borrningen ner i berget och Rasmus hämtar de svarta avledningsrören vid lastbilen.

Han fäster dem på borriggen för att leda bort borrkaxet. Sedan lyfter han ett av de tre meter långa borrören från magasinet och sätter fast det i borriggen. Snart syns dammet när borrkaxet sprutar ut från röret. Ett dovt, mullrande och pulserande ljud tar över.

Certifiering med olika nivåer

Det finns mellan 200 och 250 certifierade brunnsborrare i hela landet. Certifieringen har funnits i cirka 20 år och det finns tre olika nivåer: B (brunnsborrare), AB (ansvarig brunnsborrare) och ABS (ansvarig brunnsborrare med svetskompetens). För B-certifikat, som Linus Eriksson har, ställs följande krav:

• Minst 18 månader i branschen samt att man minst har varit med på 45 brunnsborrningar.
• Att man avlagt godkänt svetsprov.
• Godkänd kurs ”Arbete på väg”.
• Certifikat för ”Heta arbeten”.
• Godkänt resultat i ”Praktisk hydrogeologi och juridik”.

Certifieringen har tagits fram av myndigheten SGU (Sveriges geologiska undersökning) för att höja kompetensen och förhindra skador och miljöproblem.

– En brunnsborrare behöver bland annat kunskaper i hydrogeologi, så certifieringen är ett kvitto på att man har dessa kunskaper.

– Om vi gör fel, så kan det orsaka skador, förklarar David Johansson, en av FBB:s ägare.

Borrar man exempelvis en brunn på landsbygden, där det funnits gamla avlopp, finns det risker.

– Om vi borrar och för ner sämre vatten till ett större djup, så kan vi ju kontaminera fler brunnar i närheten.

Hur gick det då för brunnsborrarna Linus Eriksson och Rasmus Karlsson? Jo, de hittade rätt till slut. 120 meter fick de borra innan de kom ner till vattnet.
Fotnot: Hydrogeologi: läran om grundvatten, dess förekomst, egenskaper och rörelse i jord och berg.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev