Tillsammans utan räkmackor: "Jag tror att vi tjänar bäst i Stockholm"
Topplön för laget som alltid ställer upp för varandra. Då kan det snart finnas saltvatten i Mälaren.
– Jag blir nästan gråtmild när jag tänker på det, säger platschefen.
Snickaren Anders Åhlén på anläggningsföretaget JVAB har en fetisch – att bygga nära vatten. Med inlevelse berättar traktgubben om vattennära projekt som passerat genom åren. ”Det är det jag gjort hela livet, ligga ute på jobb och bygga nära vatten”.
Jobbet i Södertälje är inget undantag för 55-åringen. Nästan allt arbete utförs från ”snickarpråmen”, ”dykarpråmen”, ”gjutarpråmen” eller arbetsflottar. Anders Åhlén är rutinerad, han rör sig vant i miljön. Flytvästen som han hatade i början av byggkarriären (”den klämde överallt”), har han accepterat. Just den här dagen är det formsättning. Först på strandssidan, senare ska det dubblas i vattnet på kanalsidan. Armering och spont ska formas in före morgondagens gjutning. Samtidigt gör sommarsolen en sista rejäl ansträngning. Det glittrar i Södertälje kanal, vattnet kluckar mot flotten, och Anders Åhlén är på strålande humör.
– Jag tycker om det, jag tycker om vatten. Det är sommar för mig.
Men det är inte nog med det – det finns en inte helt oväsentlig detalj som höjer glädjemätaren ytterligare.
– Jag tror att vi tjänar bäst i Stockholm, säger Anders Åhlén och ler stort.
Mer om lönen senare. Först om projektet. Ackordslaget på JVAB ska tillsammans med ett gäng dykare och svetsare bygga 3,5 kilometer kaj, en krönbalk, i Södertälje kanal. Två kilometer på ena stranden och resten på den andra. Till detta tillkommer lite småfix med nya gångbroar och promenadstråk längs kajen. Totalt kommer det gå åt 15 000 kubik betong och 2 000 ton armering. Huvudsyftet med jobbet? Jo, att förbättra framkomligheten genom kanalen så att längre och bredare fartyg kan gå genom farleden. Bygget är en del av en större sjöfartssatsning för att underlätta och effektivisera transporter in och ut från Mälaren.
- 3,5 km lång.
- 15 000 kubik betong.
- 2 000 ton armering.
När Byggnadsarbetaren åker med ut från etableringen till arbetsplatsen guppar vi långsamt fram i kanalen. Lagbasen Johan Sandman rattar båten. Han har precis som de flesta på bygget gått utbildningen Sjöbefäl klass 8. Allt för att kunna köra båt med kollegor under arbetstid. På stolen bredvid sitter lagbaskollegan Martin Forsström.
– Vi jobbar på Mälarsidan av kanalen nu. Vi ska arbeta oss fram mot slussen och sedan fortsätta ut på saltsjösidan.
Målet är att hinna med 30 meter färdig krönbalk i veckan.
– Det är där vi ligger. Kanske lite till just nu, säger Johan Sandman.
Efter en kort tur närmar sig båten ”dykarpråmen”. Dykare i vattnet-flaggan är hissad. Det var tydligen en planka under en arbetsflotte som behövde justeras.
– Vi jobbade egentligen med att svetsa och skära av armering men fick gå mellan med att fixa den här plankan, säger anläggningsdykaren Maja Andersson.
Det är ett tätt samarbete mellan ackordslaget och dykarna som gör jobbet under ytan. Bland annat monterar de formbordet. Även när det är dags för gjutning åker dykutrustningen på.
– När de häller i de första bilarna är vi nere och kollar så att formen är tät, säger Maja Andersson.
- Syftet är att öka framkomligheten genom Södertälje sluss och kanal för att effektivisera fartygstransporter in och ut från Mälaren. Bygget av krönbalken är en del av detta.
- Med hjälp av krönbalken och spontningen som håller rasmassor borta så kommer det gå att muddra en djupare och bredare farled. Vilket kommer att öppna upp för större fartyg.
- En del i projektet är även att bygga en ny sluss och klaffbro i Södertälje.
- Trafikverket är byggherre.
Trots att arbetsplatsen är långsträckt längs med kanalen är bygget trångt. Pråmarna ligger tätt och mellan pråmarna och formbygget ligger de långsmala arbetsflottarna. Än värre blir det när det är dags för gjutning. Då ska ytterligare en pråm få plats i sällskapet. På den – en betongpump och betongbilar som turas ut till pråmen med en färja.
– Det är en utmaning att få all logistik att fungera, säger Johan Sandman.
Det är även en arbetsplats full av risker med dykare i vattnet med guppande flottar och pråmar bakom ryggen. Inte mindre farligt blir det av att kanalen under delar av dagen är öppen för trafik. När stora båtar passerar måste de lämna pråmarna då det blir ett starkt sug i vattnet. Att ramla i då skulle vara direkt livsfarligt. Varje morgon går de igenom vilka fartyg som är på gång. Dykarna får infon i mobilen.
– De brukar ta lite drygt tio minuter för ett fartyg att passera, säger Martin Forsgren.
På vissa delar är kanalen riktigt smal. Där kommer laget att behöva flytta alla flottar och pråmar så att fartygen kommer förbi. Men det finns även ett andningshål. Varje dag mellan klockan 11 och 19 är kanalen lyst, vilket innebär att byggnadsarbetarna kan arbeta i lugn.
När fritidsbåtar passerar kan de fortsätta jobba som vanligt. Även om en del som åker förbi verkar missa de stora skyltarna om max 6 knop.
– Flottarna gungar en del, jag tror att det är tre av oss som ramlat i än så länge, så när vi ser någon som kommer med för hög fart så brukar vi ta fram den stora tutan. Då saktar de ner. Under sommaren har det varit många tyska fritidsseglare som passerat och de brukar vinka glatt, berättar Johan Sandman.
Jag tror att det är tre av oss som ramlat i än så länge…
Det här med att det gungar är inte bara en risk. Det påverkar även livet utanför arbetstiden.
– Det kommer en höst och vinter, det lär bli lite högre vågor och redan nu känner jag av sjöben när jag kommer hem på kvällen, säger Johan Sandman.
Och så var det lönen då. Senaste mätningen gav alltså 342 kronor i timmen.
– Och 21 öre, fyller snickaren Anders Åhlén i.
Hur lyckas de arbeta ihop den slanten?
– Vi drar åt samma håll och vi arbetar inte emot varandra som man kan uppleva ibland. Men det är inte bara vi utan även kontoret som har en del i det här, säger Anders Åhlén.
– Knepet är att alla gubbar är så ambitiösa. Ingen åker med på en räkmacka. Samarbetet fungerar väldigt bra med dykarna, säger Martin Forsgren. Johan Sandman fyller i:
– Jag tror vi kan fortsätta att hålla oss på en hög nivå. Det ser bra ut. Sen om det blir 342 igen vet jag inte, det kanske var en topp.
Att lagandan är stark märks tydligt. Det är nära till skratt hela tiden. Möjligen hänger det ihop med att de börjar varje dag med att preppa pråmarna med dagens material och åker ut gemensamt till arbetsplatsen. Eller är det kanske för att de jobbar så tätt på pråmarna och vakar över varandras liv när det gungar som värst. Mest troligt: Ovanligt skickliga yrkesmän som är grymma på att planera. Får man tro platschefen Mikael Larsson är det just så.
– Jag har de bästa byggnadsarbetarna i landet. Jag blir nästan gråtmild när jag tänker på det.
Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.