Publicerad 6 augusti 2012 10:41
Stefan Slottensjö: Stål slår huvudet på spiken!
För ett tag sedan (2012-06-18) funderade Lennart Ståhl, fd timmris från Stockolm, i Bodsnack om det inte finns bodar längre. Han hade upplevt och sett fler och fler som åker i byggkläder till och från jobbet. Han har rätt. Så är det.
Byggkläder, skitiga eller inte, är vardagsmat på pendeln och tunnelbanan nuförtiden. Visst finns det bodar, och självklart förstår Lennart det, och det är bra att han sätter fingret på en öm punkt, det är kanon att han slår huvudet rätt på spiken när han ställer sin stilla fråga: finns det inga bodar längre?
Det vi ser är ett samhälle som kantrar. Det vi kan se vareviga dag på de kollektiva färdmedlen är hur samhället förändras och hur kollektivavtalen och regelverket tex i form av arbetsmiljöförordningar och lagar upphör att gälla, upphör att existera och hur en total utnyttjning av arbetskraften istället tar form.
Där jag bodde tidigare, i Jordbro utanför Stockholm, fylldes pendeln av gubbar i arbetskläder på morgonen. De var från en mängd olika för mig helt okända företag och på T-Centrales perrong samlades varje morgon ett trettiotal byggjobbare från öststaterna från ett av de mest suspekta byggföretagen. Alla i arbetskläder.
Saknade de bodar på jobbet? Troligen! För det är precis det det är frågan om nu.
Folk har inte bodar längre i samma omfattning, därför att våra kollektiva avtal, där det faktiskt står vad som gäller och vilka rättigheter vi har, inte längre följs. Knappt ens längre finns på många arbetsplatser.
En god gammal kamrat inom ventilation sa till mig för ett tag sen när vi skiljdes åt på ett jobb att det var tråkigt att sluta här, nu vet vi inte ens om vi har bodar att byta om i. På skutt byggena har vi oftast inte det längre.
Så viset har Lennart rätt när han ställer frågan. Arbetsmiljöverket konstaterade i våras att andelen företag som inte gör rätt för sig, och inte någonsin tänkt göra det växer. Deras affärsidé, så tjusigt det än må låta, är att utnyttja folk och skita i rättigheter och avtal och då försvinner förstås allt som arbetsrätt och bodar.
Det största bekymret är ockå den nedåtgående spiral det innebär när seriösa företag i konkurrensen med rufflare börjar pruta på rättigheter eller bodar, de med. Och det är det jag tror vi ser hända nu. Därför blir en fd timmris, Lennart från Eken upprörd och frågar: Finns det inga bodar längre?
Vi måste göra något åt det här. Vi har avtal, vi har arbetsmiljöregler och affsar, vi har rättigheter och vi har ett fack. Men det verkar om vi saknar något, eller tror att någon annan ska göra något.
Det kommer inte hända.
Varenda gubbe eller gumma måste hjälpa till. Vi måste försvara våra rättigheter, kollektivavtalen ska gälla alla annars blir det fler och fler med skitiga arbetskläder på bussar och tåg, fler och fler som inte har rätt till lön den 25 eller anställning nästa vecka och gängen som samlas för byggmöten på Centralens perronger blir fler och fler.
Jag vill inte ha det så, och det tror jag inte Lennart heller vill för hans fråga var fylld av oro, och väldigt väldigt bra. Tack Lennart: nu är det upp till oss att se till att det blir fler bodar och mer rättvisa, eller hur!
Fuskar företag med att ordna byggbodar?
-
Så många som har krigat för att vi ska kunna duscha och byta om innan vi åker hem. Att kunna åka hem från jobbet i civila kläder och ses som vilken medborgare som helst var oerhört viktigt tidigare. Man ville inte bli bedömd som en lägre stående människa vilket de klädda i arbetskläder ofta fick erfara.
Att det nu är så få som inser värdet av bra personalutrymmen och inte kräver och ser till att det finns, är djupt tragiskt.Den höga status som byggnadsarbetare har i jämförelse med övriga världen beror på de höga krav vi har haft för att skapa arbetsplatser med lika goda villkor som övriga arbetsmarknaden.
Gör vi avkall på våra krav så är också byggnadsarbetare som ett högstatusyrke ett minne blott, och varför ska vi då ha högre lön än övriga arbetare?
-
Visst har vi problem med de företag som struntar i personalutrymmen.
Men om man nu som jag arbetar på ett stort välinrättat bygge med bra möjligheter för alla att duscha och byta om och många av oss inte utnyttjar detta utan väljer att åka hem i arbetskläder. Hur ska vi då få våra arbetsgivare att förbättra standarden när vi inte utnytjar den. Det vanligaste argumentet från kolleger är att jag är hemma en halv timme tidigare.
