info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Ett klassamhälle ut i fingerspetsarna

Under våren har vi granskat hur vibrerande maskiner slår sönder nerverna på unga arbetare. Att utveckla skydd för dem verkar ointressant. Istället får de hålla till godo med verkningslösa handskar utvecklade för tandläkarborrar. Det tål att tänkas på varför det är så.

Den yngste som fått sina händer förstörda i vår reporter Margite Franssons granskning heter Mattias Lyderbäck. Han är 36 år. Trettio-fucking-sex. Och vi pratar ju inte om någon olycka här, vi pratar om en förslitningsskada som sker över tid.

När du är 36 år ska du vara stark som en oxe och orka jobba hårt. Du ska ha tro på framtiden och kunna slänga dina ungar högt upp i luften på somrarna när ni badar, tills de inte längre orkar ropa ”en gång till pappa!”. När du är 36 ska du inte, som Mattias, behöva sitta och skaka liv i bortdomnade händer när du kör bil.

Den sortens missförhållande som drabbade Mattias är vanliga i byggbranschen och i arbetarklassyrken över huvud taget. Så vanliga att man ibland gränsar till att bli lätt konspiratorisk när man tänker på all jobbrelaterad död, förslitning och sjukdom som våra läsare utsätts för.

Då är det viktigt att hålla de andra bilderna i huvudet. Det finns medlemmar i Byggnads som tjänar långt över 40 000 i månaden, utan att för den skull behöva offra liv eller hälsa. Byggarbete är fortfarande också ett fritt jobb där den enskilde har relativt stort inflytande på sin arbetsvardag. Arbetstiderna är humana för de allra flesta. Måndag till fredag, dagtid. Skratten duggar ofta tätt på en byggarbetsplats.

Men ändå.
Jag läser Margite Franssons granskning av vibrationerna som först förstör unga arbetares händer, för att sedan slå sönder en stor del av deras tillvaro. I granskningen avslöjar hon också att de skyddshandskar som prånglas på arbetarna inte alls är utformade för de lågfrekventa vibrationer de utsätts för. Skyddshandskarna är gjorda för högvibrerande maskiner, som exempelvis tandläkarborrar.

Svenska tandläkarförbundet är ett akademikerförbund som organiserar cirka 7 500 medlemmar. För dem verkar det alltså finnas hyfsat fungerande skydd. Och det är väl fantastiskt, absolut.

Samtidigt: Byggnads organiserar över 100 000 medlemmar. De som jobbar på teknikavtalet inom industrin, där lågfrekventa vibrationer också är vanliga, är nästan 140 000. Vi talar om nästan en kvarts miljon människor.
För dem finns inga skydd.
Varför är det så?
Har vi ett klassamhälle som sträcker sig ända ut i fingerspetsarna?

JOHAN SJÖHOLM, redaktör

Annons
Annons
arrow_forward Senaste nytt
Annons
Annons

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig