Jodå, du ska hålla fast vid ditt usla lag
Minnena
Under slutet av 80-talet var det självklart att en liten hockeyintresserad kille från Dalarna skulle börja heja på Leksand. Klubben var en av Sveriges bästa. I vad som kallades ”lirarnas lag” spelade landslagsprofiler som smarte Magnus ”Sigge” Svensson och Tomas Jonsson, som sköt hårdare än en häst sparkade. Det var med andra ord en fest att få åka till Leksands ishall och njuta av slutspel och SM-finaler.
Brage var känt som ett tråkigt lag, men vi fans visste bättre och hyllade spelare som dribblern Jonas Källström och mittfältsstrategen Bernhard Brcic. Och på Domnarvsvallen spelades faktiskt allsvensk fotboll.
När jag flyttade till Bordeaux hälsade klubben mig välkommen med att ta hem franska ligan och följde upp med en kvartsfinal i Champions League. Det var fest på torget och fotbollssnack i varje gathörn.
Så när mina tre lag har gett mig så mycket glädje tänker jag inte överge dem så lätt.
Små framgångar värmer
I dag ser verkligheten annorlunda ut. Leksand åkte förra säsongen ur SHL i ett förnedrande derbykval mot ärkerivalen Mora, Brage har i år spelat i division 1 och Bordeaux har för länge sedan blivit förbisprunget av större lag från större städer med mer pengar.
Jag har mått så dåligt av alla motgångar. Men efter några år av gnäll har jag tvingats byta taktik.
Det finns små glädjeämnen och de måste jag ta vara på för att inte bli deprimerad. Så visst är det kul att Brage äntligen får mäta sina krafter med lag som Helsingborg och Halmstad i Superettan. Visst är det underbart när Leksand till slut har börjat vinna efter alla förluster i början av säsongen och visst är det härligt att Bordeaux äntligen gjort en snygg vintervärvning i defensive mittfältaren Soualiho Meïté.
Det vänder
Det bästa med att hålla på lag i motgång är att oturen en vacker dag bör ta slut.
Just den dagen tänker jag stå på Domnarsvallen och jubla när Brage blir allsvenskt, samtidigt som Leksand stormar mot slutspel och Bordeaux fixar CL-plats. Då har det varit värt all ångest.
