Här fixar de nygammalt
De står på alla fyra båda två, mitt emot varann och är hela tiden nära att skalla ihop: snickaren Lars-Göran Forsberg och elektrikern Janne Nordlinder.
Lars-Göran håller i en borrmaskin och borrar ett spår i bjälklaget där Janne ska dra ett vp-rör. Janne lägger i röret, men det passar inte riktigt. Lars-Göran breddar urgröpningen i plankan. Nytt test, och röret får plats precis.
Det K-märkta universitetshuset i Uppsala är utsmyckat med detaljer som vittnar om dåtidens hantverksskicklighet. Stensättare, snickare, målare, stuckatörer, glasarbetare, smeder, plåtslagare, alla arbetade med högklassigt material – och med största noggrannhet. Huset tog åtta år att bygga, från första spadtaget, till invigningen 1887.
I detta hus ska nu snickare och elektriker tillsammans arbeta med att dra kilometervis med vp-rör i golv och väggar. Huset får bland annat ny ventilation, av-teknik, belysning, och nya datorkablar. När allt är klart kommer bjälklaget i en del lärosalar att vara proppfyllda med vp-rör. Men eftersom ytskikten är tillverkade i exklusiva material och näst intill oersättliga, behöver snickarna planera sitt arbete noggrant, innan de demonterar inredningen. Det mönstrade golvet i entrén exempelvis, består av engelska klinkerplattor som är fastgjutna i betong. Vissa kostar 10 000 kronor styck och finns bara hos en speciell leverantör i Storbritannien. Efter vissa försök att demontera golvet fattades beslutet att lämna det orört.
– Det är inte lika lätt att återställa här som på andra byggen. Man kan liksom inte tänka: ”jag kommer tillbaka och fixar det där sen”, säger snickaren Lars-Göran Forsberg.
Lars-Göran är en av 12 snickare som är på plats just nu. Han är imponerad av de inrednings-detaljer som dåtidens snickare åstadkommit.
– Se på alla snidade krön över dörrarna. Tänk på att de inte hade samma hjälpmedel som vi har idag, säger han med blicken riktad mot taket.
Snickaren Bosse Gusén håller med. Han imponeras av byggnationerna på vinden där man kan se träkonstruktionen och den komplicerade upphängningen av kupolerna i taket.
Bosse berättar att han nyligen hittade en intressant sak från den tid huset byggdes. Det var när han drog loss golvplankor som han fick syn på den. Något stack upp ur byggmästarfyllningen, bland murbruk, flis och krossade tegelbitar. En tumstock med ett gångjärn, sirliga siffror, och en plåtbeklädd ände.
– Någon glömde tydligen tumstocken. Den måste ha legat där sedan huset byggdes.
Bosse trivs med arbetet och har jobbat på samma firma, IR Bygg, i 35 år. De flesta vi träffar har jobbat i över 20 år på företaget.
– Vi får göra allt möjligt. Vi snickrar, vi murar, vi gjuter. Det är varierande, säger Bosse.
När renoveringen påbörjades i februari i år, var täckningen av golv och väggar ett av de viktigaste uppdragen för snickarna. Pelare, statyer, räcken, golv, det mesta täcktes in. 1 500 kvadratmeter plywood gick åt.
För att dra kanalisation krävs håltagning. En utmaning för håltagaren är att de flesta väggar är cirka 60-80 cm tjocka, av hårdbränt massivt tegel. En av väggarna nere i källaren är över två meter tjock. Håltagaren jobbar just nu heltid med att bara borra upp hål i väggar och golv. När belysningen i entrén skulle installeras, fick han borra över 90 cm långa hål genom golvbjälklagen. Bjälklagen är fyllda med byggmästarfyllning och även ett litet hål genom fyllningen orsakar ett rejält moln av damm på våningen nedanför. Därför är luftrenare utplacerade och dammsugare går varma.
Universitetshusets aula används inte bara till föreläsningar utan också till konserter. I aulan arbetar för tillfället snickare och elektriker med att bygga fästanordningar till belysning, nya strålkastare som ska hänga i taket i ett höj- och sänkbart stativ. Det är 18 meter mellan golv och tak och här möter ställningsbyggarna utmaningen att bygga en ställning utan infästningar i väggarna och får hitta nya lösningar för att det ska bli stabilt.
Snickarbasen Tobias ”Tobbe” Jansson går runt med en nyckelknippa i näven. Dagen lider mot sitt slut och Tobias går runt och låser. Huset är stort och det blir en lång vandring genom valv i underjorden, förbi ”kolgruvan”, där man eldade förr. Uppför trappor, nedför trappor och ut på lastbryggor.
– Rektorns rum måste låsas. Så har det alltid varit, sägs det. Och nyckeln ska sedan låsas in i ett kassaskåp. Det är viktigt att kunna anpassa sig på ett sånt här bygge, säger Tobbe.
Det här är största utmaningen för…
… Snickare: Att det inte får synas att ingrepp gjorts i byggnaden. Snickarna ska demontera originalsnickerier och originalgolv och montera tillbaka utan att det syns. Snickarna lyfter upp golv i små bitar och sätter sedan tillbaka. Kräver klurighet och god planering.
… Betong/murare: Att demontera marmorgolv och kalkstensgolv och återställa utan att det syns i efterhand. Kräver eftertänksamhet och god planering.
… VVS och ventilationstekniker: Att hitta kanalisationsvägar. I vissa fall har man fått lägga kanaler i eller under golv, i stället för
i tak. Kanalerna får inte synas.
… Markarbetarare: Att allt arbete måste ske under arkeologisk övervakning, eftersom marken är så kallat kulturlager med efterlämningar från tidig Uppsalahistoria. Markarbetarna får inte styra sitt eget arbetstempo.
… Ställningsbyggare: Att transportera och bära tonvis med ställningsmaterial utan att skada befintlig originalinredning. Att montera byggställningar över 9 meter utan infästningar i väggar och tak.