Lärling skickades hem på dagen
– Jag var ju lärling. På två veckor på ett nytt jobb finns det ju inte en chans att hinna lära sig allting. Jag fick ingen ärlig chans, säger nittonåriga maskinförarlärlingen Erika Persson i Blekinge.
I våras gick hon ut gymnasiet, den sista terminen praktiserade hon tre dagar i veckan och trivdes utmärkt. Efter semestern fick hon lärlingsjobb på ett företag där hon var ensam anställd. Företagets tjänster köptes in av NCC på bygget av en flisfabrik där hon började jobba i augusti.
Inte välkommen tillbaka
– Jag körde en hjullastare. Jag lastade lastbilar, sorterade grus och så. Jag tyckte det gick bra. I början kändes det väldigt stressigt när allt var nytt, men på de två veckorna gick det mycket bättre i slutet.
Hon säger att det funkade bra med hennes egen arbetsgivare och med arbetskamraterna, som hade förståelse för att hon var ny. Men efter två veckor väntade en obehaglig överraskning. Efter jobbet på fredagen ringde hennes chef. NCC hade meddelat honom att hon inte var välkommen tillbaka. Jobbet gick för långsamt.
– Jag var inte beredd på det över huvud taget, säger hon och frågar sig varför ingen på NCC pratat med henne.
Hon förlorade anställningen, eftersom arbetsgivaren inte hade andra uppdrag.
”Handlar om stora pengar”
– NCC betalar en kostnad för maskinen och att den ska producera en viss mängd. Klarar man inte av det kan man inte fortsätta hålla på med det, säger Per-Åke Larsson, arbetsledare på NCC.
Men hon var en helt ny lärling som var där i fjorton dagar, är det på de premisserna man kommer ny i branschen?
– Jag gav henne fjorton dagars körning. Hon jobbar inte för NCC utan för maskinägaren. Jag sa till honom efter två dagar att det måste produceras mer.
Pratade du med henne?
– Jag vände mig till hennes chef. Jag tycker ju att alla ska få lära sig, men när det gäller maskiner är det så stora pengar det handlar om, det är inte som en snickare eller grovarbetare som kan gå bredvid.
Men hur ska man då göra som ny maskinförare?
– De får köra på ställen där det är lättare körning.
Tycker du inte alls att det är NCC:s problem om man inte kan komma ut som ny, det är ju ändå ett väldigt stort företag?
– Vi är lika hårt konkurrensutsatta som den lilla firman.
”Vi månar om kvinnor i branschen”
Erika Persson var ensam tjej både i gymnasieklassen och på NCC-bygget, i en bransch där det talas mycket om vikten av att ta vara på kvinnliga medarbetare. Hon känner sig diskriminerad.
– Det känns som att det är för att jag är tjej, jag skulle bara inte vara där, säger hon.
Nu jobbar hon utanför branschen.
Per-Åke Larsson hävdar att det som hänt inte har något att göra med att hon är tjej.
Janne Flink är avdelningschef på NCC i Småland/Blekinge.
– Vi har ju väldigt bra med lärlingar på våra arbetsplatser, vi månar väldigt mycket om kvinnor i branschen. Men det här handlar om att vi har köpt en maskintjänst per timme och att arbetsplatsen anser att tjänsten inte uppfylls fullt ut. Då gör man en reklamation, säger han.
Men maskinförare kommer ju in på stora byggen via mindre arbetsgivare. Har man då inte ett ansvar som stor aktör för att se till att man kan vara ny på jobbet även i den sektorn?
– Den frågan ska du ju ställa till dem som anställer dem, vi anställer ju inte maskinförarlärlingar.