Arbetsgivare fälld för dödsolyckan
Hur långt sträcker sig arbetsgivarens ansvar för den enskildes fallskydd? Det har varit frågan i den rättsliga prövningen av en dödsolycka som skedde 2012.
Nu slås hovrättens dom, där arbetsgivaren dömdes till villkorlig dom och dagsböter, fast i och med att Högsta domstolen inte prövar fallet.
Det var en 31-årig man som avled i november för snart tre år sen då han fallit sex meter från ett tak i Stockholmsområdet. Olyckan skedde i samband med att en villa byggdes till, han var inhyrd på ett takföretag som tagits in som underentreprenör.
Friades i tingsrätten
Vid olyckan saknade mannen personligt fallskydd. Inte heller andra säkerhetsanordningar skyddade mot fall. Arbetsgivaren åtalades för arbetsmiljöbrott. Åklagaren hävdade att han, av oaktsamhet, hade orsakat dödsfallet.
Förra året friades arbetsgivaren i tingsrätten.
Tingsrätten konstaterar förvisso i domen att fallskydd borde ha använts. I domen sägs också att arbetsgivaren hade underlåtit att försäkra sig om att livlinor användes, men rätten kommer fram till att detta inte ska ses som oaktsamt.
Trodde sig följa praxis
I resonemanget som leder fram till den friande domen pekar tingsrätten på att arbetsgivaren, utifrån uppgifter han fått inför uppdraget, gjort bedömningen att personlig fallskyddsutrustning inte behövdes. Han utgick då från att taket var platt samt att arbetet skulle göras minst tre meter från kanten.
Efter förhör med Arbetsmiljöverket konstaterar i och för sig tingsrätten att det var en feltolkning att fallskydd inte skulle behövas. Dels för att taket faktiskt lutade lite och dels för att det var för litet för att tremeters-regeln skulle gälla. Men man slår fast att arbetsgivaren hade grund för att tro att han följde Arbetsmiljöverkets praxis. Man konstaterar också att han hade informerat arbetstagarna på ett godtagbart sätt om vad som gäller i säkerhetshänseende.
”Enskilde arbetstagarens ansvar”
Arbetarna kände till att livlina skulle användas nära takkanten, de hade linor i bilen men använde dem inte.
Tingsrätten skriver att det ”till syvende och sist måste ankomma på den enskilde arbetstagaren att följa gällande säkerhetsrutiner”.
Oenighet i rätten
Tingsrätten var inte enig om att arbetsgivaren skulle frias utifrån detta resonemang. Ordförandens skiljaktiga mening, som också en nämndeman anslöt sig till, är bifogad till den friande domen. Enligt resonemanget där skulle arbetsgivaren ha dömts.
Ordföranden menar att kraven på aktsamhet skulle sättas högre än annars, eftersom takarbete är särskilt riskutsatt. Han pekar på att arbetsgivaren inte tagit del av arbetsmiljöplanen eller arbetsplatsens ordnings- och säkerhetsregler. Arbetsgivaren hade heller inte sett till att arbetstagarna fått ta del av dessa dokument och han hade inte besökt arbetsplatsen.
Vidare uppges i den skiljaktiga meningen att det är oaktsamt att göra undantag från huvudregeln om att fallskydd ska användas utan att ordentligt kolla upp förutsättningarna för det undantaget.
Dömd i hovrätten
Den friande domen överklagades och i våras dömde hovrätten i linje med den skiljaktiga meningen från tingsrätten.
Arbetsgivaren dömdes därmed till villkorlig dom och 80 dagsböter på 280 kronor, för arbetsmiljöbrott. Hans företag dömdes att betala en företagsbot på 1 000 000 kronor.
Nekas prövning i HD
Den dömde arbetsgivaren ville få målet prövat i Högsta domstolen. Där prövas endast mål där prövning är av vikt för hur rättstillämpningen ska se ut framöver eller om det finns synnerliga skäl.
Högsta domstolen har nu meddelat att man inte kommer pröva det här fallet.
Det innebär att hovrättens fällande dom står fast.