Smutsigt lönespel

Det stora lönelyftet
Båda parter är överens om att dagens konflikt föds när den nu pensionerade ombudsmannen Roland Johansson på Byggnads i Linköping 1997 bestämmer sig för att försöka lyfta lönerna i Östergötland. Roland Johanssons taktik är glasklar: Genom ett starkt engagemang, gemensam front, tydlig strategi och en del högljudda diskussioner ska lönen stiga snabbare än i övriga landet.
– Bråket idag beror inte på mig utan på att Byggnads är för svaga. Jag hade klippt Sveriges Byggindustrier direkt, säger Roland Johansson.
Men det var väl konflikter även när du var aktiv ombudsman?
– Det var inte en massa bråk. Jag kom alltid överens på varje arbetsplats.
Några år in på 2000-talet börjar två nya ombudsmän på Byggnads, de tidigare snickarna och lagbasarna Richard Johansson och Torbjörn Kristofferson. De är med och skyfflar in kolet i kammaren, temperaturen stiger ytterligare och löneloket rullar allt snabbare. Redan nu är östgötarna bland de bäst betalda i landet. Samtidigt börjar Roland Johansson närma sig pension och påläggskalven är redan utsedd.
– Tanken var att jag skulle ta över, säger Richard Johansson.
Men både Richard Johansson och Torbjörn Kristofferson slutar under turbulenta former på Byggnads 2007.
– Jag kan säga att jag slutade på Byggnads för att jag inte delade deras värderingar i behandlingen av arbetsgivarna och de anställda på avdelningen. I övrigt har jag inga kommentarer till vad som hände under den här tiden, säger Richard Johansson.
Han kommer senare i historien dyka upp på en högst oväntad position.

Grus i maskineriet
Östgötarna fortsätter att tjäna bra med pengar och 2010 toppar de landets ackordslista med en snittförtjänst på 189, 97 kronor i timmen. Trots topplaceringen finns det tecken på en förändring.
– Arbetsgivarna började gå in och peta i det som vi kallar lufttimmar, säger Conny Delerud, mätningsföreståndare på Byggnads Region Öst.
En av hans motståndare vid förhandlingsbordet heter nu, just det, Richard Johansson. Påläggskalven från Byggnads har gått till NCC.
– Vi var inte bekväma med att se hur lönerna i området bara rusade år efter år, säger Rickard Johansson.
Tjafset som börjar uppstå handlar om tekniska saker i det premieackordssystem som används. Kortfattat består det av timmar och en säck med pengar. Säcken delas upp i en fast del och en rörlig. Den rörliga utgår från en viss nivå som kallas riktpunkten.
Båda parter är eniga om att man under flera år pumpat in "lufttimmar" i systemet. Det handlar om att lägga in för höga objektstillägg, ge mer parallelltid eller på annat sätt öka antalet timmar i kalkylen. På Byggnads har ombudsmännen ändå varit nöjda då byggnadsarbetarna fått ihop till sin förtjänst. Men nu börjar situationen med alla extratimmar bli ohållbar.
– Vi var överens om att rensa bort timmar, säger Richard Johansson.
Även facket vill städa bland timmarna.
– Vid förändrade timmar var det viktiga för oss att riktpunkten höjdes motsvarande grad. Annars skulle det bli en kraftig lönesänkning, säger Conny Delerud.
Byggnads kräver nu att riktpunkten höjs från 70 kr till 87,50 kronor. På byggbolagen och Sveriges Byggindustrier, BI, går förhandlarna i taket och tycker att fackets krav är orimliga. Det hela slutar med att under 2010 nås inga uppgörelser på tre arbetsplaster. De första byggnadsarbetarna börjar jobba för stupstocken.
Då har de ingen aning om att de fortfarande ska göra samma sak två år senare.

Fler dras in
Under 2011 hamnar allt fler byggen i ett stupstocksläge – totalt blir det 15 under året. För varje månad som går förlorar varje byggnadsarbetare 4 000 kronor. Än så länge gäller det arbetsplatser där Skanska och NCC är arbetsgivare. Frågeställningen är densamma som tidigare – vilka timmar ska ingå i underlaget och på vilken nivå ska riktpunkten ligga? Trots åtskilliga timmars förhandlingar kommer parterna ingenstans.
Tim Gustavsson, ombudsman på Byggnads Region Öst, är övertygad om att arbetsgivarsidan bestämt sig för att löneutvecklingen i Östergötland ska hejdas.
– De tycker helt enkelt att byggnadsarbetarna tjänar för mycket.
Mötet på hotellet
I augusti 2011 reser Byggnads dåvarande avtalssekreterare Torbjörn Johansson och Sveriges Byggindustriers förhandlingschef Mats Åkerlind till Norrköping.
Läget är akut i Östergötland och de ska lyssna och diskutera med de lokala företrädarna.
De träffas på hotell Renströmmen, en vacker byggnad i nyrenässansstiI, från 1889, i centrala Norrköping. Situationen är nu så allvarlig att det ska hållas ett möte under en hel dag.
Båda parter lokalt får var sin timme med de två besökarna från Stockholm.
De förklarar och berättar hur de ser på saker och ting. De börjar med att enas om två saker: Att de är helt oeniga och att det finns ett djupt misstroende. Efter fortsatta samtal hittar de ändå en lösning. Frågan förflyttas till en arbetsgrupp där lokala företrädare ska försöka lösa frågan.
Parallellt med konflikten i Östergötland har ett liknande ackordsbråk pågått i Skåne. Även där har mängder av byggnadsarbetare gått på stupstocken. Torbjörn Johansson har ett par månader före mötet på hotell Renströmmen rest dit och förhandlat fram ett avtal som löste konflikten.
Det säger bland annat att en del av lönen ska baseras på företagens ekonomiska resultat. Tanken är att detta avtal bara ska gälla just Skåne, men några månader senare kommer Skåneavtalet att krossa ett spirande hopp om en lösning i Östergötland.

Arbetsgruppen
Till en början flyter arbetet på bra i gruppen. Förhandlingarna är konstruktiva och går framåt.
– Det var i alla fall min uppfattning, säger Tim Gustavsson.
Hos många byggnadsarbetare väcks nu ett hopp. Ska parterna äntligen komma fram till en lösning, ska de själva slippa att förlora tusenlappar varje vecka? Men hoppet ska snart släckas.
– Under ett av våra möten i arbetsgruppen kom plötsligt Richard Johansson dit, säger Tim Gustavsson.
Under sommaren har Richard Johansson bytt jobb ännu en gång. Nu från NCC till BI Region Mellan för att bli löne- och avtalskoordinator. Under mötet presenterar han något nytt. Något som inte är ett klassiskt premieackord, utan en resultatlön – precis som i Skåne. Förslaget går ut på att byggnadsarbetarnas lön ska styras till 40 procent av bolagets resultat, 40 procent av inarbetning och 20 procent av mjuka frågor, exempelvis hur många besiktningsanmärkningar det blir och hur skyddsarbetet fungerar. Förslaget får Byggnads att gå i taket.
– Vi kan aldrig gå med på att medlemmarnas löner styrs av något som vi inte kan kontrollera. Med en resultatlön får arbetsgivarna hela makten, säger Conny Delerud.
Den nya modellen påverkade gruppens möjlighet att överleva.
– Parterna bestämde tillsammans att i detta läge avsluta arbetsgruppen då vi inte såg någon väg ut, säger Conny Delerud.
Under detta möte byter konflikten riktning. Från att tidigare handlat om nivån på riktpunkten och timmar, så börjar ett nytt bråk – om vilket lönesystem som ska användas och därmed indirekt vem som har makten över lönebildningen.

Hot om uppsägning
Under 2012 fortsätter samma problem – parterna kommer ingenstans. Under våren dras även Peab in i konflikten. Byggnadsarbetare på över 20 byggarbetsplatser går på stupstocken. Till hösten är ytterligare ett femtontal projekt på gång för – Skanska, Peab och NCC.
– Det ser mörkt ut för dem. Inget tyder på att vi ska få till någon uppgörelse, säger Tim Gustavsson.
Samtidigt har spelet blivit allt fulare. Det kastas anklagelser fram och tillbaka.
– Arbetsgivarna säger att det inte finns någon arbetsbrist om vi går med på deras avtal, säger snickaren Gabbe Lindström på NCC.
Han har fått uppsägningslappen och kommer att tvingas sluta.
– Jag blir uppsagd hela tiden, det sätts i system. Ändå blir jag kvar hela tiden, säger Gabbe Lindström.
På BI tror inte Richard Johansson att några arbetsgivare hotar de anställda på något sätt.
– Det är för mig helt obekant. Så går det inte till, säger Richard Johansson.
Arbetsgivarna anklagar Byggnads och byggnadsarbetarna för att de maskar på jobbet och att man därför måste hyra in mer personal för att få projekten klara i tid.
– Vi jobbar på som vanligt hela tiden, säger Ingemar Andersson, en annan snickare på NCC.
Ingen lösning i sikte
Arbetsgivarna har sin ståndpunkt klar. De vill förhandla.
– Vår dörr är öppen, nu är det upp till Byggnads att ta kontakt, säger Rickard Johansson.
BI vill diskutera deras resultatlönemodell. Byggnads vill också förhandla – om timmar och riktpunkt.
– Vi kommer att göra allt för att undvika en resultatlönemodell och vi kan inte gå med på att arbetsgivarna ensidigt ska bestämma utvecklingen, säger Conny Delerud.
Än så länge har parterna inga tunga vapen. De står inlåsta till början av nästa år, med ett hänglås på dörren som heter fredsplikt. I och med det centrala byggavtalets utlöpande öppnas det låset.
Då, om inte förr, kan det stora slaget om Östergötland börja.