info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Asbest överallt

I Indien tickar en asbestbomb. Miljontals byggnadsarbetare ska ha utsatts för de livsfarliga fibrerna utan att veta om att de riskerar att bli sjuka. Hårdast drabbade är de fattigaste.

– Vi visste inget om riskerna
Isoleraren Naran Mehra sitter i sitt hus och har svårt att andas. Han har fått diagnosen asbestos efter att i många år ha arbetat med att isolera rör på elkraftverket i Ahmedabad. Han och kollegan, muraren Jagan Bhydary, jobbade med asbesten med sina händer och fötter. Naran brukade blanda. Han hällde ut en säck med dammande asbest och två säckar med annat material. Sedan mixade han detta genom att ösa på vatten och trampa runt. Han formade bollar av asbestblandningen med sina bara händer och arbetskamraten tog emot och smetade ut det på rören.
– Vi trodde att det var ett vanligt pulver. Ibland när vi skulle skoja kastade vi bollarna på varandra, berättar Naran Mehra.

Fick andningsproblem

Vi befinner oss i nordvästra Indien, i ett land som använder näst mest asbest i världen. Det skördar offer bland arbetarna. Naran Mehra jobbade med asbesten i 18 år och kollegan några år mer innan de gick i pension i början av 2000-talet.
De började få andningsproblem under tiden de arbetade, men förstod inte varför. Inte förrän 2001 då en kollega gick på en utbildning där han fick veta att asbesten var livsfarlig och slog larm.
Nu är de märkta av arbetet, plågade av asbestosen som är obotlig och ger dem andnöd. Även Narans hustru Savita är säker på att hon tagit skada.
– Hon har fått i sig asbestfibrer då hon skakat ur och tvättat mannens arbetskläder, säger RK Manwar från organisationen OHSA som stöttar sjuka arbetare.
Ahmedabad är en av Indiens största industristäder och känd bland annat för att Mahatma Gandhi levde och praktiserade sina idéer här under en period. Nu besöker många turister hans ashram, ett hinduistiskt kloster. Men staden är också känd för tillverkning av asbestmaterial. Här finns bland annat en fabrik som tillverkar asbesttak och cementrör.
– Det saknades skydd. Det var fibrer hela tiden. Jag har ätit lunch på arbetsplatsen som varit fylld med asbest. På kvällen har vi gått hem i våra vanliga arbetskläder, säger muraren Muthuswami Munion, som jobbat där i många år.

Anar inte farorna

I Indien finns drygt 30 miljoner byggnadsarbetare. Under årens lopp har mängder av dem utsatts för asbest, utan minsta aning om farorna. Vid takläggning av hus, byggande av fabriker och offentliga byggnader som järnvägsstationer och skolor, vid jobb med rör, med mera. Samtidigt finns en informell sektor och många människor, däribland förstås byggnadsarbetare, bygger, lappar och lagar sina egna hus med asbestmaterial. Miljontals byggnadsarbetare kan ha exponerats enligt uppskattningar och experter varnar för en tidsinställd asbestbomb som kommer att brisera i form av sjukdomar och dödsfall i cancer.
I Sverige upphörde användningen av asbest i praktiken i mitten av 1970-talet. Ungefär samtidigt började användningen av asbestprodukter att öka dramatiskt i Indien. Exportörer som Kanada och Ryssland har lobbat hårt för att sälja sin asbest till utvecklingsländer.
– Jag är mycket oroad över utvecklingen i Indien, den är dramatisk. Det rör sig om så många människor som exponerats och arbetsvillkoren är så mycket värre, säger Anders Englund, som slog larm om asbestfaran i Sverige och nu engagerar sig internationellt.

Det är enorma skillnader i utsatthet mellan svenska och indiska byggnadsarbetare. I Indien är byggjobb ett lågstatusarbete med låga löner och ofta usla arbetsvillkor. Över 80 procent har ingen yrkesutbildning alls. Många kan varken läsa eller skriva.I ett av många tältläger i Ahmedabad gör sig män, kvinnor och ungdomar redo för att gå och söka jobb för dagen. De är migranter och hankar sig fram som daglönare. De får aldrig veta på jobbet om de jobbar med farliga material. Men asbestfibrerna finns inte bara på arbetsplatserna, utan är närvarande även i hemmen.I städernas slumområden och på andra ställen där fattigt folk bor är det vanligt med de typiska veckade taken av asbestcement.Det är september i slutet av monsunperioden. Men solen skiner över bostadsområdet i Ahmedabad, där tidigare migranter har slagit sig ner och blivit bofasta. Över 2 000 personer bor här och taken består av asbestplattor som i de flesta fall sägs vara överblivna eller kasserade från den närbelägna fabriken. Här riskerar invånarna hela tiden att andas in asbestfibrer som frigörs från de trasiga takplattorna. När barnen leker rör de upp damm som de andas in. Asbestfibrer kan också spridas från närliggande sophögar eller från tak som skadas av öppen eld vid matlagning. Mitt i vardagen, bredvid några kvinnor, finns en vit säck, där det står att innehållet består av asbest från Ryssland. Frågan är hur mycket fibrer säcken fört med sig.

Arbetarna organiseras

På en plan utanför samlas byggnadsarbetare och arbetare från asbestfabriken. En av dem är byggnadsarbetaren Kalubhai Bhabhor. Han är medlem i det lokala byggfacket, Bandhkam Mazdoor Sangathan, som precis börjat organisera arbetarna här.
Bara cirka tio procent av byggnadsarbetarna är med i facket i Indien och de är uppsplittrade i många organisationer. Men i många fall är det just fackliga möten som gjort att byggnadsarbetare på senare år har fått upp ögonen för riskerna med asbest. Det gäller till exempel ett bostadsområde i staden Chennai, i delstaten Tamil Nadu i sydöstra Indien. Här var det förut asbesttak överallt.
– Vi visste inte att asbesttaken var farliga, men vi fick veta det genom facket och då började vi byta ut taken, säger byggnadsarbetaren M. Mohan.
Att ingen tänkte på riskerna har samma orsak som i arbetslivet. Asbest ser inte farligt ut. Inte jämfört med risker på höga höjder. Men nu ger flätade kokosnötsblad, som egentligen var den ursprungliga beklädnaden, och andra alternativa material skydd mot sol och regn.
Fibrerna som letat sig ner i arbetarnas lungor stannar där för alltid. Men nu handlar det om att hindra fler från att skadas, menar Anup Srivastava från Byggnads- och Träarbetarinternationalen, BTI, som sedan länge arbetar för ett totalstopp mot asbest i Indien.
– Som Indien har förbrukat och förbrukar asbest kan du bara föreställa dig hur många människor som kommer att bli sjuka och dö, säger han.
Han tror att man aldrig kommer att få veta sanningen om priset för asbestanvändningen. I allmänhet saknas kunskap för att ställa rätt diagnoser och många kommer aldrig till läkare.
Det finns över sju miljoner ton asbest i Indiens byggnader. Byggnadsarbetare kommer att ställas inför samma problem som de svenska med rivning och renovering av det farliga materialet. Det oroar Anup Srivastava djupt.
– I dag saknas medvetenhet om riskerna och kunskap och utrustning för att jobba säkert, säger han.

Annons
Annons
Annons
Annons

Du läser: Asbest överallt

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig